svegebloeggen

Vi spelar två sex-poängsmatcher och har definitivt inte råd att förlora. Om vi ska hålla undan för de andra nedanför bör vi ta minst fyra poäng. Personligen tror jag att vi får det lättare mot Dalen än mot KAIS Mora. Vi kommer säkert att äga boll mycket mot Dalen och kan vi bara vårda uppspelen och vara diciplinerade i hemjobbet när spelvändningarna kommer så ska vi ha en bra chans. Mål framåt gör vi alltid.

Mot KAIS Mora blir det en viljekamp och jag tror att vi är tillräckligt taggade för att kämpa ner dem denna gången också. Sista vände vi i slutminuterna och vann sedan i sudden. Båda matcherna handlar till stor del om inställning, både från oss och motståndarna.

Tjejerna tränade i går vilket är ovanligt för att vara fredag. Stora S hade ett antal feta bollmärken på benen med sig hem så ni kan nog gissa vad de tränade. Gott om gubbar på läktaren också. Alltid kul. Thomas Ericsson stannade till i Stockholm sedan Stadslagshelgen i Linköping och då blir det alltid en massa kul innebandysnack (som om vi gubbar någonsin pratar annat än innebandy...). Sandra Linder pryder matchaffichen inför Dalenmatchen, såklart, och är frisk och klar för match. Vi är ovanligt skade- och sjukfria om jag ska ge en sista rapport från laget..

Det är lite av en ödeshelg för Endre också. Man kan bara inte tappa mot både Falun och Karlstad, då hämtar man sig aldrig. Däremot tror jag att det är två mycket svåra matcher trots hemmaplan. Falun är i kanonform och kan de bara spara på krafterna i lördagsmötet mot Balrog så får Endre det tufft. Men med tanke på Faluns jämnhet (OBS ironi) så kan de lika gärna förlora klart i båda matcherna. Även för Karlstad är det viktigt att vinna om man ska ha en realistisk chans att nå slutspel, och för all del för att slippa kvalet neråt i vår.

Pixbo har chansen att klättra över slutspelstrecket för första gången. Vem trodde det när serien började? Jag tror inte att de går på en mina mot Engelholm en gång till.

RIG vann i går och jag tippade rätt för en gångs skull.

Härligt att vi är igång igen!

Nu börjar snart slutspurten för Div 1 serierna och det är alltid lika spänannde att se vilka som är på gång till Elitseriekval.

Norra:
Det spelas en otroligt viktig match i morgon som kan bli helt avgörande för serieutgången. Umeå City ligger i topp i serien med RIG hack i häl. Om Umeå vinner mot RIG tror jag inte att de släpper ledningen. På samma sätt om RIG vinner tror jag inte heller att de tappar. Notera att RIG tappade tre poäng mot Holmsund efter strul med Anna Wijks licens/övergång, annars hade de lett serien. Möjligtvis att Skellefteå kan blanda sig i fighten men jag tror inte det. Och inte kan väl IKSU Ungdom åka ut ettan, eller?? Kanske dags för lite draghjälp från "mamma" i några matcher?
Mitt tips: RIG vinner serien och får kvala till Elitserien, och debatten drar i gång igen...

Östra:
Mitt tidigare tips om att Råsunda skulle hålla undan är självklart högst osäkert. De förlorade tre raka matcher efter att jag började skriva att de skulle vinna. Förlåt Råsunda. Just nu är serien helt öppen och inte mindre än sex lag har en realistisk chans att ta kvalplatsen med lite flyt under avslutningen. Och snälla Hammarby, ni behövs i stockholmsinnebandyn. Lite ordning i leden tack. Ni hör inte hemma i Div 2. Ska man gissa på att Falun förstärker sitt farmalag nu i slutet av januari, innan det är försent? Tror nog inte det ändå, de behöver alla spelare för att klara slutspelsplatsen och vågar nog inte chansa.
Mitt tips: Sten Sture vinner och kommer sedan att dammsuga Uppsala på talanger (igen) för att förstärka, bl.a. ungtupparna Anna Torstensson och Evelina Sparf, om de inte lyssnar alltför mycket till locktonerna från RIG.

Västra:
Ja herregud, tanterna kan än. Inte kan väl Lockerud/Mariestad tappa den ledningen. Jag har följt innebandyn för kort tid för att ha upplevt deras storhetstid, men Johanna Ekeroth namn nämns fortfarande med stor respekt. Men även Jenny Lundman och Linda Söderberg Vuoluterä är gamla kompisar från förr. Dessa tre producerar en stor del av poängen. För mig är det bara tre namn på ett papper men visst hade det varit kul att få se lite gamla stjärnor nästa säsong.
Mitt tips: Lockerud/Mariestad vinner enkelt.

Södra:
Södra Dal leder och det är starkt efter att de tappat sin poängdrottning Theres Persson till Pixbo i  fjol. Men jag tror nog att den södra är den svagaste av de fyra Div 1 serierna. Pixbo Wallenstam har sitt farmarlag IBF i serien och visst är småtjejerna duktiga men de ska egentligen inte ligga i topp i Div 1. Visserligern förstärker de med Elitsspelare då och då, nu senast Isabell Krantz och Jessica Ek, men ändå. Men det hade varit väldigt kul om de vann serien, bara för att se hur Pixbo Wallenstam och Svenska innebandyförbundet skulle hantera situationen. För det kan väl inte vara så att den senaste förlustmatchen mot IBF Göteborg var en läggmatch? Nej, det var det säkert inte? Ursäkta påhoppet. Men, vad håller man på med i Småland? Ingen förening som tar täten och lyfter sig till Eliten. Synd, det skulle behövas ett Smålandslag. Det är trots allt det näst största distriktet i Sverige och de klarar sig ofta bra i Distriktslags-SM. Just nu ligger istället tre Smålandslag på nedflyttningsplats,  Färjestaden, Ingelstad/Växjö och Ljungby. Och när Olofström tappar sina unga talanger (Louise Wikström och Emelie Erdtman) nästa säsong så kommer även Blekinges stolthet att tappa mark. Det blir kanske Husqvarna i Västra serien som tar täten i regionen.
Mitt tips: Södra Dal vinner

Och alla som läst mina tidigare tips tar säkert det här med en stor gäääspning.

I Uppsala pågår Storvreta cup och i dag avgjordes klasserna för 94 och 95. Våra F94 vann hela cupen efter att ha besegrat Stockholms-bekantingen Bele Barkarby med 3-2. Ännu en framgång för laget som förutom att vinna  innebandymatcher också brukar få olika typer av Fair-Play utmärkelser, bl.a. i fjol under Lunarstorm Cup. Ett riktigt gott föredöme för Täby IS! Även våra F95 klarade sig hela vägen till final, men fick ge sig mot Västerås. Ändock en stor bedrift - alla vet hur otroligt svårt det är att gå långt i de stora cuperna.

Våra pojkar i samma ålder valde i år att åka till Göteborg och Gothia cup istället. De tyckte att de behövde lite förnyelse och ärligt talat så har Storvreta cup tappat stilen lite de senaste åren. Lite för mycket cup-industri och lite för lite hjärta.

Matchandet är långt ifrån klart men båda lagen är klara för slutspel efter idel vinster i sina gruppspelsmatcher. Ska bli spännade att följa under måndag och tisdag.

Våra scouter nere i Linköping var lite besvikna på spelet i distriktslags SM och tyckte att det kanske var lite för mycket flickinnebandy över det hela. De hittade en del talanger men de flesta var kända sedan tidigare. Kanske har den här åldersgruppen inte fått chansen att spela seniorinnebandy på samma sätt som sina föregångare de senaste åren. Det börjar bli fullt i seniorlagen efter att de första helsatsande ungdomarna har tagit plats. Hos oss själva ser man samma syndrom ganska tydligt. Våra tjejer födda 89-92 gjorde en ganska enkel resa till representationslaget, relativt sett. En "lyx" som de lite yngre inte kan utnyttja i dag då platserna redan är fyllda.

Nästa helg har vi två otroligt viktiga matcher. Först mot Dalen på lördag och sedan KAIS Mora på söndag. Båda hemma på parketten i Tibblehallen. Vi krigar om en slutspelsplats och då måste vi vinna mot våra värsta konkurrenter. I fjol tog vi bara ett poäng i fyra möten mot båda dessa lag.

Sist vi mötte Dalen så hade de assisterande tränarna nyss hoppat av och jag hoppades lite egoistiskt på turbulens i truppen. Inför den här matchen så är det virvelvindar igen i Dalen då Örjan Lindberg inte fått förnyat kontrakt. Han spred väl inte precis några solskensvibbar efter sig i intervjun på innebandy.se - och de efterföljande kommentarerna vittnar om att de är starka känslor i svall. Själv har jag ingen som helst uppfattning i frågan och har heller inga fakta att luta mig mot. Tyvärr, för vår del, så tror jag att truppen sluter sig samman och är mer laddade än någonsin till helgen. Gittan som har gjort intervjun har tydligen en uppföljning på gång med Urban Karlsson. Jag ser fram emot den intervjun även om Urban brukar vara skicklig på att glida undan de flesta besvärligheter. Han har andats hetare luft än så här.

Vi har ett "miniläger" på Bosön i veckan som kommer och kommer att vara laddade till helgen. Musikdatorn har pajat men det är bara världsliga ting. LIte oklart med speaker också förresten.

Grattis Endre och Harald Hoffman till utmärkelsen som årets eldsjäl. Jag känner inte till Endre särskilt väl utanför innebandysargen men de flesta föreningar är mer eller mindre beroende av sina eldsjälar. Kul att det uppmärksammas. För mig var det ett helt nytt pris, eller har jag bara missat det tidigare?

Nere i Linköping pågår disktriktslags-SM för fullt för de yngre talangerna i innebandysverige. Förmodligen är RIG där på plats och delar ut lappar och "säljer" för fulla muggar.. Själv tänkte vi inte vara sämre den här gången och har lite scoutingfolk på plats. Men vi pratar nog med föreningarna först...

Nu fick jag stryk av Susanne på Buzz Dinos, igen. Jag förstår inte varför jag förlorar varje gång. Kul är det fortfarande trots allt. Jag måste kanske smygträna lite :-)

I morgon blir det nyårsfirande för mig, Lilla C och Lilla J. Susanne jobbar kväll, Stora S och Stora N är i Falun hos sin pappa. Efter frukost blir det skridskoåkning på morgonen i nybyggda och jättefina Hägernäshallen här i Täby. Därefter skjutsa Susanne till jobbet, lunch och lite vilostund, så att vi orkar hela kvällen/natten. Jag har lovat Tacos till middag och det klassiska spelet "godis på kort". Om vi orkar blir det sedan först hämtning av fru, och därefter midnattsskål och  fyrverkerier. En lite annorlunda nyår måste jag säga, men både jag och de minsta barnen ser fram emot det.

På tal om ishockey och nybyggda Hägernäshallen... vi var där för några dagar sedan också och invigde småbarnens nya skridskor. Själv hankar jag mig fram på några sanlöst gamla skridskor, så gamla att jag inte ens minns var jag fått dem ifrån, men är man uppvuxen i Malmö på 70- och 80-talet så är man inte direkt någon stjärna på skridskor. På den tiden fanns det fyra ishallar i hela Malmö, om jag minns rätt. Vi pratade med en Täby-pappa som hade två barn i "hockeysvängen", födda 94 och 96. Under året hade han lagt ut 60.000 kr för grabbarnas hockey och han medgav att det egentligen är helt sjukt. I Stockholm, har inte samma koll på andra distrikt, så är ishockey en ren överklassport. När vi mötte Rönnby veckan innan jul så åt vi lunch i anslutning till hallen, och på samma ställe lunchade ett gäng hockeygrabbar i typ 12-14 årsåldern. Alla deras jackor, trunkar och annan utrustning var helt översållade med reklam, betydligt  fler sponsorer än vad vi lyckats skaka fram till Angels här hemma. Hmm, min bror har en grabb som också spelade hockey - har lagt av nu, satsar på innebandy istället. Jag vet inte vad de spenderade per år, men han var kassör för laget och det är helt klart den viktigaste rollen i alla lag. Nä, ishockey är en helt sjuk idrott och jag undrar egentligen vad förbund, föreningar och andra intressenter gör för att utveckla sporten? Jag vet vilka frågor vi brottas med inom innebandyn, men jag har ingen koll alls på hockeyvärlden. Är man överhuvudtaget intresserad av ishockey som breddidrott - jag tror inte det.

Jag håller på att samla ihop mig till ett inlägg kring det känsliga ämnet föräldraskap och ledarskap - går det att kombinera? Självklart säger jag, annars skulle hela vår verksamhet gå under. Men det är inte alltid så lätt att hantera de dubbla rollerna.

I övrigt så skojtränade delar av laget i går tillsammans med juniorerna. Det var inte så många på plats men det var extra kul att se Tessan (Therese Näsström för er som inte har koll) i gång för första gången på väldigt länge. Det hinns kanske med en comeback av henne också. Hade varit väldigt kul.

Vi kämpar också som bäst med att tillsammans med Hammarby hitta en bra tidpunkt att spela semifinal i DM. Det är inte helt lätt att trycka in i ett redan späckat januarischema. Planeringen inför nästa säsong pågår också lite i bakgrunden och vi har hunnit med att signa upp en del spelare redan nu - känns väldigt bra.

Jag hann med en 7 km runda i dag också. Det var ett tag sedan så det kändes supersegt, men ack så skönt ändå. Varvade med att jobba en del hemifrån både i går och i dag.

Så blev det lite innebandy ändå så här mitt i helgerna. Jag missade knappt halva matchen av CTFC och Mullsjö, men jag kom lagom till 2-0 målet. Efter 3-0 började folk mumla om vad som hände tidigare i höstas. I samma läge så tappade man hela sin ledning och matchen slutade 3-3. I dag var det en helt annan femma och CTFC lekte hem segern. Matchen slutade 8-3, men det kunde lika gärna blivit 14-8, Ramsin gjorde den ena omöjliga räddningen efter den andra och Mullsjö radade upp sumpade målchanser där man inte ens träffade mål i öppna lägen. Lite sargat självförtroende kändes det som.

Fredrik Holtz var förresten helt fantastiskt bra. Ett underbart spelsinne och en riktigt vinnarskalle. Jag kunde också se var alla hans utvisningsminuter kommit från. Inga tillfälligheter precis. Han lär inte stanna kvar hemma i Västergötland till nästa säsong. Låt mig gissa att CTFC är en het kandidat att ta hand om och vidareförädla hans talang. Detta är absolut inget inside Täby-tips men hans tjurskallighet skulle passa otroligt bra i CTFC och de lär väl kunna välja och vraka framöver. Vem vill inte spela i Sveriges mest sevärda och roligaste lag, liksom. Ärligt talat kan jag inte vem som kan stoppa dem från en SM-final senare i vår. Möjligtvis dem själva, men jag tror inte det.

Många chanser in i det sista. Lagen hann med varsin chans de sista fem sekunderna och det säger väl allt om matchen. Kul underhållning!

Då var vi på plats i Västerås. Efter bussresa och lunch så är vi på plats i Kristiansborgshallen och tjejerna har börjat förbereda sig. Alla kändes väl inte helt fit for fight så vi får väl se vilka som börjar spela i dag.

Pratade med Lilla C på vägen hit. Hon ringde och meddelade stolt att det bara gjorde lite ont att ta hål i öronen. På tal om Lilla C så måste ja beundra hennes karaktär. För ca en månad sedan kom hon ville ha ett godisförbjud, som hon uttryckte det. Visst sa jag, när hon tar det initiativet så är det klart man stöttar. Vi kom överens om att hon ska få 300 kr om hon klarar att inte äta godis på ett år. Och sedan gjorde jag tillägget att om hon klarar sig fram till jul så ska hon få en hundralapp extra. Undantagen kommer att vara julafton och påsk samt när hon blir bjuden på kalas av sina kompisar. Susanne hade då redan köpt en chokladkalender så henns karaktär sattes på prov direkt. I dag på morgonen öppnade hon sin chokladkalender som vanligt och lade chokladbit nr 21 i en speciell plåtask. Vi räknade efter för säkerhets skull, och visst stämde antalet. Som sagt, jag beundrar hennes karaktär.

Först vill jag bara kort reflektera över mitt nostaligiinlägg i går. Det var fantastiskt kul att skriva och alla möjliga gamla minnen har bara fortsatt att poppa upp sedan dess. Första flickvännen Anna, kompisarna Rickard, Anders och alla de andra, värdelösa klassfröken Gertrud, familjen, min första fotbollstränare Stefan, osv, osv. Men jag ska inte svämma över bloggen med en massa gammal nostalgi - jag lovar. Bara någon gång då och då.

Tillbaks till verkligheten. I fredags vann vi DM-semin för juniorer över Hammarby. Jag såg inte matchen men mina informatörer berättade att vi spelade bättre och att vinsten var rättvis. Så jag får väl lita på dem. Madeleine Jäderlund var en av de bästa på plan. Madde är en av "mina" gamla F90 spelare så det värmer lite extra innanför bröstkorgen. Final för tredje året i rad. Och den här gången är del väl dags för första vinsten.

I går vann KAIS Mora Daladerbyt, för första gången tror jag. Jag noterade att de låg under med 0-3 efter 10 min i första perioden, men som vanligt ska hela matchen spelas. Samtidigt vann Rönnby det andra derbyt. Det var först i tredje perioden som Rönnby kunde rycka och förhoppningsvis så var det en tuff match :-). Jag tvivlar starkt på att Västerås kan vända och ta sig ur sistsplatsen.

Vi fortsätter att förföljas av skador. Till alla de gamla så kan vi nu också lägga Amanda Dahlin som skadade handen i DM-matchen i fredags. Trist! Men trots allt har vi en full trupp med oss och det ska bli mycket intressant att se hur matchen gestaltar sig.

Jag följer med spelarbussen till matchen i dag, och har datorn med mig. Så det kanske t.o.m. kan bli ett blogginlägg under dagen, eller två.

En ledare tyckte att jag hade missat två lag i gårdagens beskrivning. Våra tjejlag i Täby IS IBK som spelat i USM och JSM har gjort det fantastiskt bra. USM-laget är klara för finalspel i innebandyfesten och vi är med för fjärde året i rad. Vårt JSM-lag är klara för regionslutspel. Dock är detta inga egna lag och därför var de inte med i min uppräkning. I Täby IS har vi som policy att det är föreningen som representeras i SM, inte ett enskilt lag. Därför tar vi varje år ut det absolut bästa vi har från alla olika lag, gärna med en kombination av ledare från olika lag. I år hade JSM-laget framförallt spelare från Damlaget, kompletterat med några juniorelitspelare samt ledare från både damlaget och juniorelitlaget. i USM var det främst spelare från juniorlaget, kompletterat med några spelare från damlaget, och med ledare från juniorlaget. I år hade vi dessutom det unika att vi hade två lag i USM, eftersom även Täby IS IBF ställde upp. Främst spelare från F93 och det var kanske att tur att vi slapp mötas i regionslutspelet så slapp vi alla spekulationer...

Så han hade väl både rätt och fel.

På söndag är det dags för match mot Rönnby och med tanke på hur det såg ut när vi möttes hemma så finns det all anledning att vara hoppfull. Nu, precis som då, så spelar Rönnby dagen innan ett lokalderby mot Västerås. Jag tror att det gynnar oss eftersom de lägger så mycket energi på sitt eget derby.

I morgon är det också dags för DM-semifinal för våra damjuniorer. De möter Hammarby i Sjöstadshallen. Vi har två raka finaler med våra juniorer men ännu ingen vinst. Vi har för övrigt aldrig vunnit någon titel i DM. Till skillnad från SM så satsar vi som förening inte lika hårt på DM. Juniorlaget hanterar DM på egen hand, även om vi plockar ner några av de yngre damlagsspelarna även denna gång. Detta styrs av juniorledarna som får disponera laget efter eget huvud, även om lån av damlagsspelare alltid görs med damlagledarnas goda minne, så klart.

Vad gäller seniorlaget i DM så brukar vi passa på att ge mycket speltid till dem som inte spelat lika mycket under säsongen. Jag tror att många av de andra lagen tänker på samma sätt. Vi möter Hammarby i semifinal även här men det är inte spikat vilket datum vi spelar. Jag räknar kallt med vinst och final precis som i fjol. Man kan alltid hoppas att Huddinge slår Balrog i den andra semifinalen. Vi behöver träna på att spela mot Huddinge tror jag :-)

För min egen del så funderar jag som bäst på ifall jag ska följa med till Västerås på söndag. Hoppas att det finns plats på bussen! Jag har fortfarande inte sett någon bortamatch i år, bortsett från Balrog och Huddinge, och det är kanske på tiden att jag följer med.

Jag har nu preliminärt bokat tid med kommunen för "allvarligt samtal". I matchen mot Örnsköldsvik tidigare i höstas så utlöstes brandlarmet. Eventuellt beroende på den rökmaskin som vi brukar vi använda vid introt. Men vi vet inte med säkerhet och brandkåren skrev i sin rapport att man snarare trodde på teknisk fel. Den rökdetektor som utlöstes satt nämligen två våningar ner. Dessutom har vi använt oss av rökmaskin från och till under de två senaste åren, utan att brandlarmet utlösts. Matchen påbörjades dock ändå, trots att larmet tjöt i flera minuter. Vi tyckte inte heller att vi behövde utrymma lokalen. Detta var givetvis helt fel av oss. När larmet går måste man alltid utrymma, det finns egentligen inga som helst kompromisser i det läget. Vi har erkänt att det var fel av oss att inte utrymma och jag (som utsågs till syndabock) har fått ge både muntliga och skriftliga förklaringar till vårt beklagansvärda beteende. Nu räcker inte det utan vi har dels fått en utryckningsfaktura på 5.720 kr, dels har vi anmodats att träffa kommunen och förklara oss en gång till. Det är det mötet som jag nu har bokat. Fakturan har vi bestridit givetvis och har inga som helst avsikter att låta våra medlemmar betala! En lite händelse som tycktes lite oskyldig då, men som  kostat oss en hel del tid och möda.

Jag vill direkt varna för att detta är ett ganska långt inlägg. Om ni inte är intresserade av vår verksamhet så kan ni sluta läsa nu. Detta är ett Täby IS-introvert inlägg.

Nu spelas snart de sista matcherna för året och det är som vanligt många framgångar för våra lag. Damlaget har jag skrivit mycket om och det ser hoppfullt ut för att nå den där efterlängtade slutspelsplatsen till sist. Men mycket hårt jobb återstår. Jag har också nämnt framgångarna för våra F93 som spelar i Dam Div 4 lokalt i Stockholm. Klar ledning efter halva serien och en för föreningen viktig uppflyttning till Div 3 känns nästan självklar.

Vi har också ett Elitdamjuniorlag som följde med till IBK-föreningen. Förstakedjan flyttades upp i damtruppen och vi tappade också en del tjejer till Täby FC. Våra ena F92-lag flyttade upp och därmed blev det en rejäl trupp ändå. Det har varit lite turbulent att få ihop truppen, men det blir alltid så när lag slås ihop. På papperet är man svagare än i fjol och därför måste resultaten betraktas som ATT ligga långt över förväntan. De nya tränarna Tony Forsberg och Thomas Davies har gjort ett fantastiskt jobb, tillsammans med de "gamla" ledarna. En tredjeplats i Junior Div 1, med flest gjorda mål av alla lag, imponerar verkligen. Totalt sett är det fler damlagsspelare som varit ner och vänt i juniormatcherna än i fjol, men det förtar inte något.

Vårt andra juniorlag ligger i IBF-föreningen och är också det en sammanslagning. Det andra F92-laget flyttade inför säsongen upp till det gamla andra juniorlaget och bildade en ny gemensam trupp. De spelar i Junior Div 2 samt i F92 Div 1 och klarar sig alldeles utmärkt. Jag blir lika glad varje gång jag ser att flera av "mina" gamla F90-tjejer fortfarande hänger i och spelar vidare, trots att man kanske släppt lite av sin elitmässiga målsättning. Är det något jag är stolt över så är det det faktum att vi har två damjuniortrupper i föreningen. Det finns inga andra föreningar i Stockholm som lyckats hålla både ett "topp-lag" och ett "bredd-lag" i junioråldern. Satsningen på både bred och elit går hand i hand - och båda är lika viktiga.

Vi har ett Herrlag också. Jodå, det lever och frodas fortfarande och är också viktig för föreningen. De har åkt jojo i seriesystemen de senaste åren och befinner sig just nu i Div 5. Men det känns som firma Gustav Martin-Anders Fornander börjar få riktig stil på laget och ifall de inte går upp i år så får vi väl vänta tills nästa år. Vår satsning på herrsidan är långsiktig och det är viktigt att vi har tålamod och inte ger upp.

Därunder finns det inget pojklag förrän P93. För två år sedan tog vi beslutet att flytta över vår äldre pojkverksamhet till nybildade Täby FC och alla våra P89, P90 och P91 lämnade på ett bräde. Täby IS var något starkare i de här åldergrupperna men inget lag hade de där riktigt stora framgångarna. Beslutet var inte oomtvistat men det kändes rätt när det togs. Vi hade kvar ett eget P92-lag men de "lämnade in" nu i somras. Sett över alla åldersgrupper P89 till P92 så är det otroligt många spelare som försvunnit och slutat spela de senaste åren. Inte bara hos oss utan även för Täby FC. Det är helt klart ett problem att vi inte lyckats erbjuda en bra "produkt" till alla dessa grabbar. För tjejerna har vi lyckats bromsa de stora avhoppen i de ålderskullarna (det var samma problem på tjejsidan tidigare) och vi har numera en skapligt verksamhet.

Om vi fortsätter neråt så har vi som sagt ett P93 som förhoppningsvis stannar längre. De har inte heller haft de stora framgångarna genom åren men har alltid kämpat på bra. Där har däremot Täby FC lyckats och de tog i år en åtråvärd finaplats i Lunarstorm cup.

Därunder har vi en stor potential som vi försöker ta hand om så gott vi kan. Våra P94 vann Sanktan i fjol och leder högsta serien i år med stor stil. Inte en tappad poäng efter drygt halva serien är verkligen imponerande. Att de inte gick vidare till final i Lunarstorm cup var ett olycksfall i arbetet. Här har vi plockat in externa tränare som gör ett fantastiskt bra jobb. Till nästa säsong är det tänkt att de ska bilda stommen till ett nytt juniorlag som, på samma sätt som våra F93, ska påbörja vandringen uppåt i serierna.

Även våra P95 har stora framgångar och ligger i topp i högsta serien. Både P94 och P95 lockar duktiga spelare från andra föreningar. Bra lag lockar bra spelare är en tydlig sanning i tidiga åldrar på pojksidan. För tjejerna fungerar det inte alls så. Det kommer några år senare och i mer begränsad omfattning.

Även P96 har fått fina framgångar i år. Och det är otroligt viktig att nå bra resultat i den åldern eftersom man kvalificerar sig för divisionsspel året därpå. Är man inte på tårna direkt så hamnar man i lägsta serien året efter och det är otroligt svårt att komma tillbaka därefter för att nå framgångar. Därför har vi också en uttalad policy som säger att man ska samla de bästa spelarna redan i den åldern. P96 genomförde en strukturändring inför denna säsongen just för att kunna kraftsamla. Det är aldrig enkelt att ändra strukturen, men det är helt nödvändigt - både för att behålla bredd och elit.

Samma policy gäller för tjejerna men där har man alltid haft det lättare. Dels är konkurrensen mycket svagare, dels är grupperna mindre och strukturförändringarna därmed enklare.

Nedåt sedan på pojksidan så vimlar det av duktiga spelare och ledare hela vägen från P97 ned till våra P02. Tillväxten är extremt god!

Nästa lag på tjejsidan är F94 som också haft fantastiska framgångar i år. De kvalificerade sig för final i Lunarstorm cup för andra året i rad och leder serien storstilat. Ledarna och hela truppen har jobbat mycket målmedvetet de senaste åren för att bygga en struktur och spelmodell. Tidigare var det mycket kämpa och springa, men nu när det blivit äldre så är det nödvändigt att utveckla spelet ännu mer. En stor eloge till hela F94.

Åldersgruppen F95 hade ett turbulent fjolår och tappade många spelare inför säsongen. Deras strukturförändring blev jobbig och tog mycket energi. I kölvattnet har de också tappar lite mark och gör nu lite av en nystart för att vidarutveckla sin spelidé på samma sätt som F94 gjort tidigare. Fortfarande har de resultatmässiga framgångar med jag vet att både ledare och spelare siktar högre än så.

För våra F96 har det också startat bra. Det är som sagt inte samma konkurrens på tjejesidan och det är väldigt tydligt i den åldersgruppen. Av sex lag i F96 svår A så kvalificerar sig fem för högsta divisionen nästa år. Tjejerna ligger i topp även där och kommerr givetvis att spela i högsta serien nästa säsong.

Även på tjejsidan finns det gott om lag från F97 ner till F02 och återväxten är extremt god där också.

I alla dessa åldersgrupper finns det både elit- och breddverksamhet även om jag mest nämner resultaten för eliten. Det är extremt viktigt för oss som föreningen att ha både elit- och breddverksamhet. Det är vår absoluta övertygelse att de går hand i hand. Vi vill helst inte att någon enda spelare lämnar i någon åldersgrupp, men det är givetvis en utopi som aldrig kommer att infrias. I de fall som spelare vill söka sig någon annanstans så sätter vi inga hinder. Oftast sker det utan konstigheter men ibland sker det med hårda ord och bitterhet. Av alla delar i mitt engagemang i föreningen så är den delen den klart jobbigaste och tråkigaste. Vår ambition är att vara en förening som har plats för alla. Och när spelare och ledare lämnar missnöjda och bittra då har vi som föreningen verkligen misslyckats.

Vi är en väldigt stor föreningen med massvis av ledare och spelare i olika lag och åldrar. Som man kan notera ovan så jobbar vi ständigt med vår struktur. Vilka lag slåss ihop, på vilka villkor, osv, osv. Det kräver en tydlig policy och en öppenhet bland både ledare, spelare och, inte minst, bland föräldrar. Oftast lyckas vi bra men ibland lyckas vi bara halvbra. En del av problemet är att vår policy inte är tillräckligt tydlig. Vi har i styrelsen länge haft ambitionen att uppdatera policyn, men det har haft en tendens att komma lite längre mer i prioriteringsordning. Därför har vi bokat en dag i mitten av januari då vi i styrelsen ska diskutera och tydliggöra vår policy. Det känns som välinvesterat tid.

Puh, det blev ett långt inlägg.

Självklart skönt att vinna på Gotland. Bortsett från vår första historiska Elitseriematch mot Endre i fjol så har vi slagit dem varje gång. De passar nog oss ganska bra och även i dag vann vi enkelt, och betydligt mer kontrollerat än vad protokollet säger. Vissa lag passar oss bättre helt enkelt, Huddinge passar oss tydligen inte alls bra. Och Endre slog Huddinge väldigt enkelt, ja, ja. Hur tänker oddssättarna förresten. Endre var klara favoriter mot oss. Trots att vi vann enkelt hemma och trots att vi ligger högre i tabellen. Sååå viktig är inte deras hemmaplan. På något sätt känns det som att "experterna" har fått för sig att Endre egentligen är mycket bättre än vad tabellen säger. Jag förstår ingenting.

Falun slog Ö-vik och är kanske på väg uppåt. Alla slår alla fortsätter att vara devisen och kampen om slutspelplatserna går vidare. Flera viktiga matcher nästa helg igen. Vi åker till Västerås för match mot Rönnby. Kan sluta hur som helst om du frågar mig.

Jag vek ju ner mig tidigare eftersom jag valde att inte publicera ett inlägg om SEI. Anledningen var att jag kände mig som en gnällig gubbe. Det är egentligen inte min stil. Istället hörde jag av mig till dem och har nu fått mer info om projektet "Lyfta Damelit". Eller rättare sagt jag har blivit lovad mer info inom kort. Men jag har åtminstone visat vårt intresse att bidra till arbetet. Projektet är alldeles för viktigt för att inte engagera sig. Vi fick nyligen också chansen att tycka till om den nya bollen. Bravo! det var väl det som var meningen. Egentligen är det väl Svenska IBF som ska besluta i frågan. Bollen är ingen sponsorfråga, det är en regelfråga. Speciellt eftersom den beter sig annorlunda än den förra bollen. Våra kommentarer om den nya bollen håller vi inom "familjen", dvs SEI :-) Det ska spännande att se hur bollfrågan utvecklar sig.

Och så blev det då en förlust i VM till sist och inte ens en halvtaskig TV-produktion kunde förstöra underhållningen. Innebandy när det är som bäst! Självklart är det bra för innebandyn att Sverige inte vann. Även om det kändes trist när man tittade. Lite tröst att det var en "Täbyson" som spelade fram till det läckra avgörande målet. Ok, ok jag vet att det var en "Täbyson" i svenska målet också, men ändå.

Senaste info om de nya hallarna i Täby är att det inte blir någon ny innebandyhall strax intill Micronic. Istället ska det bli en ny hall vid Hägernäs strand någon stans. Jag förstår inte riktigt var de menade men jag tror på den nya inebandyhallen först när jag ser den på plats!

I går anmälde jag mig till Midnattsloppet 2009. I somras sprang jag loppet för första gången och hade målet 55 minuter, dvs 5.30 per km i snitt. Jag inledde starkt, tröttnade på mitten och avslutade med en raketspurt - och landade mycket stolt på 54.50. Nu anmälde jag mig till startgrupp 2 dvs jag förvänats springa på 46-50 minuter. Kanske är jag en idiot, vem vet - men det känns väldigt inspirerande att ha något mål att sikta mot.

De senaste åren har jag försökt hålla igång på egen hand. Tidigare har jag spelat innebandy med ett kompisgäng och haft lite andra fysiska aktiviter. Mest för att det är kul egentligen. Men som sagt, sedan ett tag så är mitt motionerande lite mer medvetet. En rutinmässig hälsoundersökning på jobbet för några år sedan visade att jag hade för hög kolestrolhalt. Detta tillsammans med att vågen började bli lite väl elak fick mig att bestämma mig för att börja träna inte bara för nöjes skull. Men jag giller verkligen att springa i spåret. Helst ensam, och helst med både pulsmätare och löparklocka. Alla resultat förs in i datorn och jag vänder och vrider på km tider, puls, etc. Vissa hatar att mäta och följa upp, jag är precis tvärtom. Dessutom får man mycket tid för sig själv i spåret, att fundera och reflektera på allt mellan himmel och jord. Mitt normala liv ger inte utrymme för så många stunder då då jag faktiskt är helt själv. Många kniviga problem och situationer har fått sina lösningar någonstans mellan "stolpen" och "mördarbacken" - ni som springer i Ensta vet vad jag pratar om.

I går såg jag min första match i VM och man slås över vilken suverän insats TV4 har gjort med TV-sändningarna här hemma. Det var alldeles för mycket reklam, både på plan och på sarger och kameramännen hann inte med alls. Var det någon som såg hur sista målet egentligen gick till? Tyvärr blir det nog ingen stor propaganda för innebandyn. En dålig TV-produktion och ganska tillknäppt spel som troligen inte frälste några nya innebandysjälar.

Det bästa för innebandyn är att Sverige inte vinner, men när man väl sitter där och tittar så hejar man självklart på Sverige ändå. Lycka till i finalen!

I dag hade vi julavsutning för småtjejerna. Lite blandade matcher med både föräldrar och syskon. Vi har en riktigt bra föräldragrupp på gång och det känns bra för framtiden. 

Våra stora änglar börjar spela nu! och jag känner mig för ovanlighetens skull lite nervös. Jag som brukar vara lugn som en filbunke och självsäker på vinst. 

Jag noterade att TFC:s herrar förlorade i Div 2 går, trots en kedja Elitspelare. Men som sagt, det är inte så lätt att gå ner ett par divisioner och briljera.

Div 1 Östra har blivit ett totalt getingbo. Mitt tips om att Råsunda vinner kvarstår, men det blir nog jämnt in på mållinjen. Och Hammarby förlorade igen. Deras juniorer leder junior Div 1 i stor stil och det motsvarar hög Div 2 klass. TFC spelar t.ex. i Div 2 och ligger i topp, men spelar med samma lag i juniorserien där man förlorar mot Hammarby. Jag undrar hur det skulle gå ifall Hammarbys seniorer mötte sina egna juniorer.

Det var mycket som var likt från förra matchen mot Huddinge. Tidigt underläge med 0-3, men den här gången spelade vi egentligen inte särskilt dåligt i början. Huddinge kan därefter spela försiktigt och säkra bakåt, något som de är riktigt, riktigt duktiga på. Många utvisningar för Huddinge, men vi gjorde åtminsone ett PP-mål ikväll. Vi närmade oss i slutet men förlorade återigen med uddamålet.

Ändå kändes det som en helt annan match. Jag upplevde inte att det var riktigt samma nerv och engagemang som sist. Varken hos Huddinge eller hos oss. Inte på läktaren heller. Visserligen ger inte Storängshallen så särskilt bra inramning till någon match överhuvudtaget, men det ska man kanske inte skylla på. Nej, det kändes lite konstigt måste jag erkänna. Känns som att vi skulle behöva ett uppehåll kanske. Kan bli tungt att ladda om till helgen igen. Endre borta är inte den lättaste uppgiften och det känns som att Endre är på gång.

Har inte hunnit blogga på sistone. Har massvis att göra på jobbet. Det är årsslut och alla som jobbar i stora amerikanska företag med stort fokus på försäljning och intäkter vet precis vad det innebär.

Vi hade styrelsemöte i går. Daniel Holm var med för första gången och nu har han hört den "nakna sanningen" om vad som diskuteras på styrelsemötena. Ha, ha det är inte så dramatiskt som det kanske låter. Vi beslöt oss för att ha med Daniel till 100% i detta mötet och även framöver. Mycket var det iallafall. Som vanligt drog det över och vi satt väl 3,5 timme, ungefär som det brukar vara. Vi har många stora och viktiga frågor framför oss, men vi har också landat en del "tunga" frågor som känns väldigt bra att ha fått på plats. Den nya hemsidan är uppe, en långkörare som vi har haft otroligt svårt att landa. Kanslifrågan är numera också "ur världen" får man väl uttrycka det som. När Magnus sade upp sig hade vi ingen ny kandidat alls och det känns väldigt skönt att återigen ha någon på kansliet som hjälper till med att driva föreningen framåt. Förväntningarna på Daniel är stora!

Ett annat beslut är att vi döpt om vår "gamla" TIS-cup till Täby Open och vi ska sätta i gång med planering och marknadsförining nu direkt. I fjol var vi extremt sena med all planering och cupen minskade i storlek för första gången sedan starten för åtta år sedan.

Generellt sätt kommer det att bli mycket fokus på våra egna arrangemang som cuper, läger, etc. Ingenting är heligt i form av gammal historik och att vi alltid måste göra samma som förrut. Tvärtom så finns det nya och frächar idéer som kan ändra förutsättningarna en hel del - till det positiva givetvis.

Förutom att våra arrangemang är viktiga för att bygga föreningskänsla och att ha något att samla sig kring, osv, så är de numera också viktiga inkomstkällor för oss. Vi har gått från att vara en stor lokal breddförening till att också vara en nationell Elitförening på ganska kort tid. Vi har en fördel i att ha "hela bredden" som bas i föreningen men vi behöver också utveckla elittänkandet i föreningen mycket mer.

Det är mycket med allting just nu. Återkommer strax som man brukar säga...