Fotbolls-VM 1978

Ja, vilket underbart VM. Mitt första i Sydamerika och det var verkligen något annat än hemma i Europa. Stämningen i Argentina var helt sanslös - åtminstone är det min minnesbild hemma från TV-soffan.

För Sveriges del gick det minst sagt uruselt. Efter inledande 1-1 mot Braslien, svenskt mål av det Malmöitiska yrvädret Thomas Sjöberg, så kändes allt hoppfullt, men sedan avslutade vi gruppspelet med två 0-1 förluster mot Spanien och Österrike. Sist i gruppen och respass direkt. I matchen mot Brasilien minns jag speciellt Bosse Larssons tunnel på Rivelino första gången han rörde bollen.

Malmö FF hade förresten ett fantastiskt lag i slutet av 70-talet och tänk att de spelade final i Champions League 1979, eller Europacupen som det hette på den tiden. Förlust mot Nottingham för er snorvalpar som inte har koll. Inne på Malmö Stadion så har de fortfarande en lagbild från den säsongen. På andra sidan i foajen är undertecknad också med på en lagbild. Jodå, den hänger kvar, jag kollade så sent som i somras.

Det bjöds på en hel del fantastiska mål: Archie Gemmills mål mot Holland pratar man fortfarande om i Skottland, eller Perus Teofilio Cubillas märkliga friskparksyttersida mot Brasilien. Arie Haans mäktiga långskott, bl.a. avgörande 2-1 mot Italien i semifinalen. Eller varför inte Nelinhos skruvboll Ha ha, jag minns dem som om det var i går.

Argentina hade ett fantastiskt hemmastöd, men spelade egentligen ganska knaggligt under inledningen av VM. De profiler jag minns mest var Leopold Luque och Mario Kempes som slutligen också vann skytteligan i VM. En långhårig (alla i Argentina var långhåriga redan på den tiden) fighter som jag aldrig hörde talas om något mer efter VM. Osvaldo Ardiles and Ricardo Villa gick däremot till Tottenham efter VM och eftersom man på den tiden följde Engelsk fotboll i Tipsextra så var det en stor händelse.

Det sydamerikanska derbyt i det andra gruppspelet mellan Argentina och Brasilien slutade 0-0, men var en ostädad historia med massvis av fult spel och filmningar. Jag minns att jag var lite chockad över matchen. Det var inget som vi var vana vid här hemma. Argentina hade slutligen avgörandet till att få spela en efterlängtad final i egna händer - om de kunde besegra Peru med minst fyra mål i den avslutande gruppspelsmatchen. Argentina vann med 6-0, men matchen blev omdiskuterad efteråt för att vara uppgjord. Notera att Argentina på den tiden var politiskt minst sagt instabilt. Man var mitt uppe i "Det smutsiga kriget" och landets styrdes av en militärjunta. Själv förstod jag inte så väldigt av det politiska på den tiden.

Finalen mellan Argentina och Holland var en helt fantastisk föreställning. Det inledande konfettiregnet var grymt och satt kvar på näthinnan långt långt efteråt. Man spelade i princip hela matchen med konfetti runt dobbarna. Argentina vann med 3-1 efter förlängning. Här kommer ett kort sammandrag.

Jag gick i åttonde klass på Kroksbäcksskolan i Malmö och ägnade mig fortfarande mycket åt fotboll. Men även biljard dagligen på den lokala fritidsården och jag blev ganska hyfsad efter allt nötande. Jag spelade fotboll i klassiska Limhamns IF och vi hade ett riktigt bra lag på gång.

Om jag minns korrekt, så var detta också året då jag spelade handboll en säsong med Limhamns IF. Innebandy var det inte så väldigt mycket bevänt med. Lite på skolan och lite i olika tävlingar mellan fritidsgårdar i Malmö. Jag minns både matcher mot min kusin på Kirsebergs fritidsgård och en turnering, Malmömästerskap för fritidsgårdar tror jag att det var, på Munkhätteskolans idrottshall som höll på att urarta i slagsmål. Min skola var väl inte den mest välartade i Malmö om man uttrycker sig försiktigt. Ja, ja det var tider det.

Jag extraknäckte fortfarande med att sälja Kvällsposten även om jag hade underhuggare som stöttade när jag inte hade tid (spelade väl någon fotbollsmatch eller så...). Får se ifall Jättestora U kan hjälpa till med uppmuntrande korrigeringar den här gången också?

Fotbolls-VM 1974

1974 spelades fotbolls-VM i Västtyskland som det hette på den tiden. Det var det första VM som jag har minne ifrån och enda sedan dessa har jag betraktat fotbolls-VM som det bästa idrottsevenemang som finns, alla kategorier. Klart mer intressant än OS tycker jag fortfarande.

Förbundskapten var George "Åby" Eriksson och det var hans sista VM. Han skrev själv VM-låten, det du Lars Lagerbäck! Det är också ett av Sveriges bästa VM och vi fick officiellt placeringen 5:a. Vi inledde med två 0-0 matcher och vann sedan över Uruguay med 3-0 (ett av Edströms två mål) och gick vidare från första gruppen. På den tiden så skapades nya 4-lags grupper efter avancemanget från första gruppen och vi mötte då Västtyskland i en berömd match. Ni vet då när Ralf Edström fick iväg en grym volley i regnet. Tyvärr har jag inte hittat något klipp med de svenska kommentatorerna. Jag såg den TV-live och vi vara alla lika chockade eftersom Västtyskland var en av de stora favoriterna på hemmaplan. Vi förlorade sedan en avgörande match i gruppen mot Polen och Staffan Tapper missade en straff. Han kallades för Straffan, och andra liknande öknamn, i säkert 20 år efter den missen och den förföljer nog honom än i dag tror jag. Polen kom trea i VM och hade för övrigt ett fantastiskt lag och själv minns jag speciellt Grzegorz Lato och Deyna.

I Sverige spelade en av mina största idoler på den tiden, nämligen Bosse Larsson från Malmö FF. Han spelade alltid med en elegans och fräckhet och hade en gudomlig speluppfattning. Jag hängde på Malmö Stadion allt som oftast på den tiden och jag minns både straffmål, ofta en bredsidessmekning i "fel hörn", dvs målvaktens vänsta hörn, och hans beryktade hörnor som ibland gick direkt i mål. I samband med år 2000 så röstade man fram det bästa landslaget för millenniet och jag hävdar än i dag att man glömde bort en av de allra största. Bosse Larsson var inte ens med som alternativ på omröstningen. Jag är övertygad om att många gamla MFF fans betraktar honom som den störste genom tiderna, enbart förbisprungen på senare år av Zlatan.

Andra stjärnor som jag plockar direkt ur minnet var Staffan Tapper, Ove Grahn, Ove Kindvall, Ralf Edström, Roland Sandberg, Benno Magnusson, Ronny Hellström. Ja, vi hade ett riktigt bra landslag 1974.

Holland spelade en totalfotboll och var mycket sevärda. Inte minst Johan Cruyff som var en av de riktigt stora stjärnorna på den tiden. Långt senare när Stora N spelade fotboll här hemma i Täby så pratade tränarna om den s.k. Cruyff-finten. För er som inte vet hur den går till så kan ni få en stilstudie här. Men jag minns också Neeskens med sina grymma skott. Och Paul Breitner i Västtyskland med det yviga hårsvallet. Men allra värst var Der Kaiser själv, Franz Beckenbauer som ägde allt och alla som man skulle uttrycka det i dag. Skyttekung var Gerd Müller som också avgjorde VM-finalen mellan Västtyskland och Holland. Notera de tidstypiska frisyrerna och polisongerna. Det var tider det!

Själv var jag 11 år och gick i fjärde klass i Djupadalsskolan i sydvästra Malmö. Jag spelade fotboll dygnet runt, kändes det som, och jag var ibland först på skolgården på morgnarna. Upp till en timme innan, allt för att hinna spela maximalt med fotboll innan första lektionen. Eller så lekte jag, oftast själv, vid bollplanket utanför huset där vi bodde.

Jag spelade faktiskt innebandy också. Mina första upplevelser kommer från Djupadals fritidsgård där vi först spelade med träklubbor och små vita bollar, egentligen träningsbollar för golfspelare. Något senare kom det "riktiga" klubbor men vi spelade i många år med liten boll. Det spelades även lokala turneringar på fritidsgården och jag ställde upp med laget "Falkarna" och vi var ganska duktiga.

Om jag ska vara riktigt nostalgisk så kan jag också från 1974 minnas ABBA-vinsten med Waterloo, Björn Borgs genombrottsår när han vann i Franska Öppna för första gången, Ingemar Stenmarks första världscupsseger, och att jag själv extraknäckte på helgerna genom att sälja Kvällsposten. Det ni, dagens ungdomar!

Guuud vad gaggig jag börjar bli - härligt!

RSS 2.0