svegebloeggen

När jag flyttade ifrån Malmö i början av 90-talet saknades framtidstron i regionen. Som nybakad civilingenjör var det enkelt att hitta jobb (det var strax före den förra finanskrisen) och jag hade själv flera alternativ att välja på. Precis som många av mina kursare så valde jag Stockholm. De som stannade kvar i regionen hamnade typiskt i Lund, antingen på något av de nystartade företagen i teknikbyn Ideon eller på något av de stora etablelerade industriföretagen. Jag kan faktiskt inte påminna mig om en enda som valde Malmö.

I dag finns det en framtidstro i Malmö och hela regionen sprudlar av energi. För varje gång jag hälsar på, så ser jag nya byggarbetsplatser för både industri, handel, infrastruktur och bostäder. Köpenhamn och Malmö blir alltmer integrerat och det vimlar av danskar i Malmö och vice versa. När jag pratar med mina danska kollegor, så ser de Malmö som en god granne och man talar gott om både malmöbor och svenskar. Annat var det förr när danskarna inte direkt var stolta över att ha "fyllesvenskarna" som grannar. För Malmöbor tar det inte mycket längre tid att åka till centrala Köpenhamn än det tar för oss i de norra förorterna att ta sig till centrala Stockholm. Skillnaden är marginell.

Skåningar har väl i alla år alltid struntat i sprättarna i huvudstaden. Förr var det med ett inslag av mindervärsdskomplex, men i dag är det på ett helt annat sätt. Deras storstad är Köpenhamn och de är stolta över sin region och sin granngemenskap. Tänk om man bara fick i gång innebandyn i regionen också. Sporten har inte så hög status där och ligger mil efter både fotboll, ishockey och handboll - och kanske t.o.m. basket. Kanske, kanske, någon gång i framtiden...

Som en kul anekdot. Köpenhamn är än i dag cyklarnas stad och när jag åkte det regionala pendeltåget så noterade jag att man har cykelställ inne i vagnarna, som användes flitgt.

På hemmafronten så är det dags för Elitkonferens lördag och söndag. Jag fick en del material om både konferensen, projektet "Lyfta Damelit" samt om hela SEI:s verksamhet i veckan. Så nu kan jag inte klaga på bristande information längre.

Vi hann med ett nyförvärv i sista minuten. Det är unga lovande 17-åriga Joanna Korsbäck som valde Täby framför det lätt sargade Hammarby. Den enes....osv... Johanna kommer att ha sin hemvist i juniorlaget, med möjlighet till träning med damlaget. Varmt välkommen Joanna!

Jag har inte fått svar från kommunen förresten, angående brandsäkerheten. Bara för att undvika missförstånd, frågan är väldigt viktig och vi tar den på största allvar. Mina lätt raljerande beskrivningar tidigare har haft mer med situationerna att göra än själva huvudfrågan.

Susanne och jag har förresten nyss bestämt oss för hur vi ska tillbringa vår 10-åriga bröllopsdag. Vi har underbara gemensamma minnen från en väldigt speciell plats, och dit ska vi åka igen. Det är inte förrän i september (den 11:e, fint va...) så vi har gott om tid för att både planera och suga på karamellen. Man ska nog känna oss väldigt, väldigt bra för att veta vilken plats det handlar om. Någon som kan gissa?

Spänningen fortsätter. Det känns som att Ö-vik är borta från slutspelet efter bortaförlusten mot Huddinge. KAIS Mora har chansen att komma ifatt eftersom de har två matcher mindre spelade. Nästa match mot uppåtgående Endre blir väldigt viktig i den jakten.

Pixbo betraktar jag som klara för slutspel. Därefter är det sju lag som fortfarande har en realistisk chans att ta någon av de fyra platserna. Många av lagen möter varandra i slutspurten och de som är formstarkast vinner. Mitt tips är att det blir dessa fyra.

Täby IS

Huddinge

Falun

Endre

Ni vet hur jag brukar tippa va?

Själv vann vi idag mot Engelholm i en märklig match. Vi började beslutsamt och hade 2-0 efter 5 minuter men sedan tappade vi spel, koncentration eller vad det nu var. Mycket Hawaii hit och dit och på läktaren kastades man mellan hopp och förtvivlan. Vi gjorde 4-3 i slutet av andra och sedan skärpte vi till oss igen i sista. Spel mot ett mål långa stunder och målen bara ramlade in. En stor eloge till Engelholm för sin inställlning, man kämpade ända in i kaklet. Men det räcker inte och jag tror ärligt talat att det bästa vore ifall de fick ladda om i Div 1. Inte för att strö salt i såren men det kan inte vara lätt att bygga ett lag när man under senaste åren har förlorat så mycket. Nej, ner i ettan, bygg nytt självförtroende, samla ihop det finns i form av talang i nordvästra skåne så är det läge att komma tillbaks igen.

Skåningar är ganska lokal-regionala av sig och det är ett stort steg att flytta från sydvästra Skåne till Nordvästra Skåne, även om det inte tar längre tid att köra än från Täby till Botkyrka/Huddinge. Därför blir det svårt att kraftsamla i regionen och jag undrar inte ifall det bästa för Skåne vore att det blev ett lag i befolkningstäta Sydvästra Skåne som tog över stafettpinnen. Antingen Södra Dal eller Stanstad. Eller kanske något Mamölag på sikt. Det behövs ett lag i Skåne, så snälla...

Träning med småtjejerna i morse och vi tränare diskuterade det faktum att de utvecklats så otroligt mycket på kort tid. Det går så fort i den åldern och som tränare är det otroligt roligt när spelarna utvecklas. I dag såg jag både en ny Emma Rothoff och en Sandra Mattsson i laget. Herregud, de är bara åtta år gamla!

Ett pappatips:
Om man ska handla helgmat en fredagkväll vid ca 17-tiden i Täby Centrum (dvs kaosmycket med folk), och ifall man har barnen med sig, 6 och 9 år gamla - då måste man tänka sig för lite. De måste känna att de är med i matchen liksom, vara delaktiga och uppmärksamma, annars kan det ta ände med förskräckelse.

Först köper man en glass eller liknande för att få det suget ur kroppen. Lite lugn och ro för att samla kraft på någon bänk, främst för min egen skull. Sedan drar man igång. "Lilla C och Lilla J - ni måste gå bakom mig när jag kör vagnen och se till att inte släppa mig ur sikte." Efter en stund när intresset för "följa-pappa-med-vagnen-leken" svalnar så ställer jag vagnen. "Lilla J - stanna här och vakta vagnen. Rör dig inte ur fläcken." "Lilla C - följ mig!" Sedan lastar jag Lilla C med varor och därefter tillbaka till Lilla J som står kvar och vaktar vagnen. Sedan skiftar man roller. Man kan köra det två gånger per barn. När även det intresset börjar ebba ut så är ett annat trick att låta dem vara med och välja. De varorna har man sparat till sist. "Lilla C - jag vill att du plockar ut de tio finaste clementinerna och lägger dem i platspåsen". "Lilla J - välj ut två sorters paketglass du tror att alla i familjen tycker om". När det sedan börjar dra ihop sig så skickar jag iväg Lilla C. "Gå i förväg och leta upp kassan med kortast kö så kommer vi efter dig." Väl i kassakön, vilken som vanligt är milslång, så har man sparat det enklaste tricket. "Om du står här Lilla C så väljer jag och Lilla J ut lördagsgodis till honom." Sedan skiftar vi roller igen.

Det är kul att handla med pappa....

Bloggandet blev lite uppdelat i dag. Efter ett uppehåll har jag förlyttat mig från tryggheten hemma i Täby - till supertryggheten hemma hos stor-stora A (dvs mamma, eller morsan som jag kallar henne). Jag har jobbmöten både i Malmö och Köpenhamn i veckan och då passar jag på att flytta hem till mamma ett par dagar. Till Borgmästargården i Malmö, för er som vet var det ligger. Jag satt och bloggade och glömde tiden... 50 min före avgång från Arlanda tittade jag på klockan... Ehh, måste nog avsluta packningen nu... Ehh, Susanne jag är lite sen och hinner nog inte ringa taxi, du skulle väl inte kunna... Jag vet inte riktigt hur det gick till men 10 min före avgång sitter jag fastspänd på min plats i planet.

Tänkte bara nämna också att jag kontaktade kommunen i dag för att diskutera vidare kring brandsäkerhetsfrågor. Jag vände mig till vår huvudmotpart vad det gäller lokaler och frågade vad det egentligen är som gäller och hur ansvarsfördelningen ser ut. Man vill ju inte hamna i finkan, liksom... För er som är intresserade av nästa avsnitt i dramatiken kring förenings- och kommunsamverkan i Täby - följ bloggen.