Vinst på Gotland, SEI, VM och Midnattsloppet
Självklart skönt att vinna på Gotland. Bortsett från vår första historiska Elitseriematch mot Endre i fjol så har vi slagit dem varje gång. De passar nog oss ganska bra och även i dag vann vi enkelt, och betydligt mer kontrollerat än vad protokollet säger. Vissa lag passar oss bättre helt enkelt, Huddinge passar oss tydligen inte alls bra. Och Endre slog Huddinge väldigt enkelt, ja, ja. Hur tänker oddssättarna förresten. Endre var klara favoriter mot oss. Trots att vi vann enkelt hemma och trots att vi ligger högre i tabellen. Sååå viktig är inte deras hemmaplan. På något sätt känns det som att "experterna" har fått för sig att Endre egentligen är mycket bättre än vad tabellen säger. Jag förstår ingenting.
Falun slog Ö-vik och är kanske på väg uppåt. Alla slår alla fortsätter att vara devisen och kampen om slutspelplatserna går vidare. Flera viktiga matcher nästa helg igen. Vi åker till Västerås för match mot Rönnby. Kan sluta hur som helst om du frågar mig.
Jag vek ju ner mig tidigare eftersom jag valde att inte publicera ett inlägg om SEI. Anledningen var att jag kände mig som en gnällig gubbe. Det är egentligen inte min stil. Istället hörde jag av mig till dem och har nu fått mer info om projektet "Lyfta Damelit". Eller rättare sagt jag har blivit lovad mer info inom kort. Men jag har åtminstone visat vårt intresse att bidra till arbetet. Projektet är alldeles för viktigt för att inte engagera sig. Vi fick nyligen också chansen att tycka till om den nya bollen. Bravo! det var väl det som var meningen. Egentligen är det väl Svenska IBF som ska besluta i frågan. Bollen är ingen sponsorfråga, det är en regelfråga. Speciellt eftersom den beter sig annorlunda än den förra bollen. Våra kommentarer om den nya bollen håller vi inom "familjen", dvs SEI :-) Det ska spännande att se hur bollfrågan utvecklar sig.
Och så blev det då en förlust i VM till sist och inte ens en halvtaskig TV-produktion kunde förstöra underhållningen. Innebandy när det är som bäst! Självklart är det bra för innebandyn att Sverige inte vann. Även om det kändes trist när man tittade. Lite tröst att det var en "Täbyson" som spelade fram till det läckra avgörande målet. Ok, ok jag vet att det var en "Täbyson" i svenska målet också, men ändå.
Senaste info om de nya hallarna i Täby är att det inte blir någon ny innebandyhall strax intill Micronic. Istället ska det bli en ny hall vid Hägernäs strand någon stans. Jag förstår inte riktigt var de menade men jag tror på den nya inebandyhallen först när jag ser den på plats!
I går anmälde jag mig till Midnattsloppet 2009. I somras sprang jag loppet för första gången och hade målet 55 minuter, dvs 5.30 per km i snitt. Jag inledde starkt, tröttnade på mitten och avslutade med en raketspurt - och landade mycket stolt på 54.50. Nu anmälde jag mig till startgrupp 2 dvs jag förvänats springa på 46-50 minuter. Kanske är jag en idiot, vem vet - men det känns väldigt inspirerande att ha något mål att sikta mot.
De senaste åren har jag försökt hålla igång på egen hand. Tidigare har jag spelat innebandy med ett kompisgäng och haft lite andra fysiska aktiviter. Mest för att det är kul egentligen. Men som sagt, sedan ett tag så är mitt motionerande lite mer medvetet. En rutinmässig hälsoundersökning på jobbet för några år sedan visade att jag hade för hög kolestrolhalt. Detta tillsammans med att vågen började bli lite väl elak fick mig att bestämma mig för att börja träna inte bara för nöjes skull. Men jag giller verkligen att springa i spåret. Helst ensam, och helst med både pulsmätare och löparklocka. Alla resultat förs in i datorn och jag vänder och vrider på km tider, puls, etc. Vissa hatar att mäta och följa upp, jag är precis tvärtom. Dessutom får man mycket tid för sig själv i spåret, att fundera och reflektera på allt mellan himmel och jord. Mitt normala liv ger inte utrymme för så många stunder då då jag faktiskt är helt själv. Många kniviga problem och situationer har fått sina lösningar någonstans mellan "stolpen" och "mördarbacken" - ni som springer i Ensta vet vad jag pratar om.
Falun slog Ö-vik och är kanske på väg uppåt. Alla slår alla fortsätter att vara devisen och kampen om slutspelplatserna går vidare. Flera viktiga matcher nästa helg igen. Vi åker till Västerås för match mot Rönnby. Kan sluta hur som helst om du frågar mig.
Jag vek ju ner mig tidigare eftersom jag valde att inte publicera ett inlägg om SEI. Anledningen var att jag kände mig som en gnällig gubbe. Det är egentligen inte min stil. Istället hörde jag av mig till dem och har nu fått mer info om projektet "Lyfta Damelit". Eller rättare sagt jag har blivit lovad mer info inom kort. Men jag har åtminstone visat vårt intresse att bidra till arbetet. Projektet är alldeles för viktigt för att inte engagera sig. Vi fick nyligen också chansen att tycka till om den nya bollen. Bravo! det var väl det som var meningen. Egentligen är det väl Svenska IBF som ska besluta i frågan. Bollen är ingen sponsorfråga, det är en regelfråga. Speciellt eftersom den beter sig annorlunda än den förra bollen. Våra kommentarer om den nya bollen håller vi inom "familjen", dvs SEI :-) Det ska spännande att se hur bollfrågan utvecklar sig.
Och så blev det då en förlust i VM till sist och inte ens en halvtaskig TV-produktion kunde förstöra underhållningen. Innebandy när det är som bäst! Självklart är det bra för innebandyn att Sverige inte vann. Även om det kändes trist när man tittade. Lite tröst att det var en "Täbyson" som spelade fram till det läckra avgörande målet. Ok, ok jag vet att det var en "Täbyson" i svenska målet också, men ändå.
Senaste info om de nya hallarna i Täby är att det inte blir någon ny innebandyhall strax intill Micronic. Istället ska det bli en ny hall vid Hägernäs strand någon stans. Jag förstår inte riktigt var de menade men jag tror på den nya inebandyhallen först när jag ser den på plats!
I går anmälde jag mig till Midnattsloppet 2009. I somras sprang jag loppet för första gången och hade målet 55 minuter, dvs 5.30 per km i snitt. Jag inledde starkt, tröttnade på mitten och avslutade med en raketspurt - och landade mycket stolt på 54.50. Nu anmälde jag mig till startgrupp 2 dvs jag förvänats springa på 46-50 minuter. Kanske är jag en idiot, vem vet - men det känns väldigt inspirerande att ha något mål att sikta mot.
De senaste åren har jag försökt hålla igång på egen hand. Tidigare har jag spelat innebandy med ett kompisgäng och haft lite andra fysiska aktiviter. Mest för att det är kul egentligen. Men som sagt, sedan ett tag så är mitt motionerande lite mer medvetet. En rutinmässig hälsoundersökning på jobbet för några år sedan visade att jag hade för hög kolestrolhalt. Detta tillsammans med att vågen började bli lite väl elak fick mig att bestämma mig för att börja träna inte bara för nöjes skull. Men jag giller verkligen att springa i spåret. Helst ensam, och helst med både pulsmätare och löparklocka. Alla resultat förs in i datorn och jag vänder och vrider på km tider, puls, etc. Vissa hatar att mäta och följa upp, jag är precis tvärtom. Dessutom får man mycket tid för sig själv i spåret, att fundera och reflektera på allt mellan himmel och jord. Mitt normala liv ger inte utrymme för så många stunder då då jag faktiskt är helt själv. Många kniviga problem och situationer har fått sina lösningar någonstans mellan "stolpen" och "mördarbacken" - ni som springer i Ensta vet vad jag pratar om.
Kommentarer
Trackback
