svegebloeggen

Nu fick jag stryk av Susanne på Buzz Dinos, igen. Jag förstår inte varför jag förlorar varje gång. Kul är det fortfarande trots allt. Jag måste kanske smygträna lite :-)

I morgon blir det nyårsfirande för mig, Lilla C och Lilla J. Susanne jobbar kväll, Stora S och Stora N är i Falun hos sin pappa. Efter frukost blir det skridskoåkning på morgonen i nybyggda och jättefina Hägernäshallen här i Täby. Därefter skjutsa Susanne till jobbet, lunch och lite vilostund, så att vi orkar hela kvällen/natten. Jag har lovat Tacos till middag och det klassiska spelet "godis på kort". Om vi orkar blir det sedan först hämtning av fru, och därefter midnattsskål och  fyrverkerier. En lite annorlunda nyår måste jag säga, men både jag och de minsta barnen ser fram emot det.

På tal om ishockey och nybyggda Hägernäshallen... vi var där för några dagar sedan också och invigde småbarnens nya skridskor. Själv hankar jag mig fram på några sanlöst gamla skridskor, så gamla att jag inte ens minns var jag fått dem ifrån, men är man uppvuxen i Malmö på 70- och 80-talet så är man inte direkt någon stjärna på skridskor. På den tiden fanns det fyra ishallar i hela Malmö, om jag minns rätt. Vi pratade med en Täby-pappa som hade två barn i "hockeysvängen", födda 94 och 96. Under året hade han lagt ut 60.000 kr för grabbarnas hockey och han medgav att det egentligen är helt sjukt. I Stockholm, har inte samma koll på andra distrikt, så är ishockey en ren överklassport. När vi mötte Rönnby veckan innan jul så åt vi lunch i anslutning till hallen, och på samma ställe lunchade ett gäng hockeygrabbar i typ 12-14 årsåldern. Alla deras jackor, trunkar och annan utrustning var helt översållade med reklam, betydligt  fler sponsorer än vad vi lyckats skaka fram till Angels här hemma. Hmm, min bror har en grabb som också spelade hockey - har lagt av nu, satsar på innebandy istället. Jag vet inte vad de spenderade per år, men han var kassör för laget och det är helt klart den viktigaste rollen i alla lag. Nä, ishockey är en helt sjuk idrott och jag undrar egentligen vad förbund, föreningar och andra intressenter gör för att utveckla sporten? Jag vet vilka frågor vi brottas med inom innebandyn, men jag har ingen koll alls på hockeyvärlden. Är man överhuvudtaget intresserad av ishockey som breddidrott - jag tror inte det.

Jag håller på att samla ihop mig till ett inlägg kring det känsliga ämnet föräldraskap och ledarskap - går det att kombinera? Självklart säger jag, annars skulle hela vår verksamhet gå under. Men det är inte alltid så lätt att hantera de dubbla rollerna.

I övrigt så skojtränade delar av laget i går tillsammans med juniorerna. Det var inte så många på plats men det var extra kul att se Tessan (Therese Näsström för er som inte har koll) i gång för första gången på väldigt länge. Det hinns kanske med en comeback av henne också. Hade varit väldigt kul.

Vi kämpar också som bäst med att tillsammans med Hammarby hitta en bra tidpunkt att spela semifinal i DM. Det är inte helt lätt att trycka in i ett redan späckat januarischema. Planeringen inför nästa säsong pågår också lite i bakgrunden och vi har hunnit med att signa upp en del spelare redan nu - känns väldigt bra.

Jag hann med en 7 km runda i dag också. Det var ett tag sedan så det kändes supersegt, men ack så skönt ändå. Varvade med att jobba en del hemifrån både i går och i dag.

Så blev det lite innebandy ändå så här mitt i helgerna. Jag missade knappt halva matchen av CTFC och Mullsjö, men jag kom lagom till 2-0 målet. Efter 3-0 började folk mumla om vad som hände tidigare i höstas. I samma läge så tappade man hela sin ledning och matchen slutade 3-3. I dag var det en helt annan femma och CTFC lekte hem segern. Matchen slutade 8-3, men det kunde lika gärna blivit 14-8, Ramsin gjorde den ena omöjliga räddningen efter den andra och Mullsjö radade upp sumpade målchanser där man inte ens träffade mål i öppna lägen. Lite sargat självförtroende kändes det som.

Fredrik Holtz var förresten helt fantastiskt bra. Ett underbart spelsinne och en riktigt vinnarskalle. Jag kunde också se var alla hans utvisningsminuter kommit från. Inga tillfälligheter precis. Han lär inte stanna kvar hemma i Västergötland till nästa säsong. Låt mig gissa att CTFC är en het kandidat att ta hand om och vidareförädla hans talang. Detta är absolut inget inside Täby-tips men hans tjurskallighet skulle passa otroligt bra i CTFC och de lär väl kunna välja och vraka framöver. Vem vill inte spela i Sveriges mest sevärda och roligaste lag, liksom. Ärligt talat kan jag inte vem som kan stoppa dem från en SM-final senare i vår. Möjligtvis dem själva, men jag tror inte det.

Många chanser in i det sista. Lagen hann med varsin chans de sista fem sekunderna och det säger väl allt om matchen. Kul underhållning!

Då var vi på plats i Västerås. Efter bussresa och lunch så är vi på plats i Kristiansborgshallen och tjejerna har börjat förbereda sig. Alla kändes väl inte helt fit for fight så vi får väl se vilka som börjar spela i dag.

Pratade med Lilla C på vägen hit. Hon ringde och meddelade stolt att det bara gjorde lite ont att ta hål i öronen. På tal om Lilla C så måste ja beundra hennes karaktär. För ca en månad sedan kom hon ville ha ett godisförbjud, som hon uttryckte det. Visst sa jag, när hon tar det initiativet så är det klart man stöttar. Vi kom överens om att hon ska få 300 kr om hon klarar att inte äta godis på ett år. Och sedan gjorde jag tillägget att om hon klarar sig fram till jul så ska hon få en hundralapp extra. Undantagen kommer att vara julafton och påsk samt när hon blir bjuden på kalas av sina kompisar. Susanne hade då redan köpt en chokladkalender så henns karaktär sattes på prov direkt. I dag på morgonen öppnade hon sin chokladkalender som vanligt och lade chokladbit nr 21 i en speciell plåtask. Vi räknade efter för säkerhets skull, och visst stämde antalet. Som sagt, jag beundrar hennes karaktär.

Först vill jag bara kort reflektera över mitt nostaligiinlägg i går. Det var fantastiskt kul att skriva och alla möjliga gamla minnen har bara fortsatt att poppa upp sedan dess. Första flickvännen Anna, kompisarna Rickard, Anders och alla de andra, värdelösa klassfröken Gertrud, familjen, min första fotbollstränare Stefan, osv, osv. Men jag ska inte svämma över bloggen med en massa gammal nostalgi - jag lovar. Bara någon gång då och då.

Tillbaks till verkligheten. I fredags vann vi DM-semin för juniorer över Hammarby. Jag såg inte matchen men mina informatörer berättade att vi spelade bättre och att vinsten var rättvis. Så jag får väl lita på dem. Madeleine Jäderlund var en av de bästa på plan. Madde är en av "mina" gamla F90 spelare så det värmer lite extra innanför bröstkorgen. Final för tredje året i rad. Och den här gången är del väl dags för första vinsten.

I går vann KAIS Mora Daladerbyt, för första gången tror jag. Jag noterade att de låg under med 0-3 efter 10 min i första perioden, men som vanligt ska hela matchen spelas. Samtidigt vann Rönnby det andra derbyt. Det var först i tredje perioden som Rönnby kunde rycka och förhoppningsvis så var det en tuff match :-). Jag tvivlar starkt på att Västerås kan vända och ta sig ur sistsplatsen.

Vi fortsätter att förföljas av skador. Till alla de gamla så kan vi nu också lägga Amanda Dahlin som skadade handen i DM-matchen i fredags. Trist! Men trots allt har vi en full trupp med oss och det ska bli mycket intressant att se hur matchen gestaltar sig.

Jag följer med spelarbussen till matchen i dag, och har datorn med mig. Så det kanske t.o.m. kan bli ett blogginlägg under dagen, eller två.

1974 spelades fotbolls-VM i Västtyskland som det hette på den tiden. Det var det första VM som jag har minne ifrån och enda sedan dessa har jag betraktat fotbolls-VM som det bästa idrottsevenemang som finns, alla kategorier. Klart mer intressant än OS tycker jag fortfarande.

Förbundskapten var George "Åby" Eriksson och det var hans sista VM. Han skrev själv VM-låten, det du Lars Lagerbäck! Det är också ett av Sveriges bästa VM och vi fick officiellt placeringen 5:a. Vi inledde med två 0-0 matcher och vann sedan över Uruguay med 3-0 (ett av Edströms två mål) och gick vidare från första gruppen. På den tiden så skapades nya 4-lags grupper efter avancemanget från första gruppen och vi mötte då Västtyskland i en berömd match. Ni vet då när Ralf Edström fick iväg en grym volley i regnet. Tyvärr har jag inte hittat något klipp med de svenska kommentatorerna. Jag såg den TV-live och vi vara alla lika chockade eftersom Västtyskland var en av de stora favoriterna på hemmaplan. Vi förlorade sedan en avgörande match i gruppen mot Polen och Staffan Tapper missade en straff. Han kallades för Straffan, och andra liknande öknamn, i säkert 20 år efter den missen och den förföljer nog honom än i dag tror jag. Polen kom trea i VM och hade för övrigt ett fantastiskt lag och själv minns jag speciellt Grzegorz Lato och Deyna.

I Sverige spelade en av mina största idoler på den tiden, nämligen Bosse Larsson från Malmö FF. Han spelade alltid med en elegans och fräckhet och hade en gudomlig speluppfattning. Jag hängde på Malmö Stadion allt som oftast på den tiden och jag minns både straffmål, ofta en bredsidessmekning i "fel hörn", dvs målvaktens vänsta hörn, och hans beryktade hörnor som ibland gick direkt i mål. I samband med år 2000 så röstade man fram det bästa landslaget för millenniet och jag hävdar än i dag att man glömde bort en av de allra största. Bosse Larsson var inte ens med som alternativ på omröstningen. Jag är övertygad om att många gamla MFF fans betraktar honom som den störste genom tiderna, enbart förbisprungen på senare år av Zlatan.

Andra stjärnor som jag plockar direkt ur minnet var Staffan Tapper, Ove Grahn, Ove Kindvall, Ralf Edström, Roland Sandberg, Benno Magnusson, Ronny Hellström. Ja, vi hade ett riktigt bra landslag 1974.

Holland spelade en totalfotboll och var mycket sevärda. Inte minst Johan Cruyff som var en av de riktigt stora stjärnorna på den tiden. Långt senare när Stora N spelade fotboll här hemma i Täby så pratade tränarna om den s.k. Cruyff-finten. För er som inte vet hur den går till så kan ni få en stilstudie här. Men jag minns också Neeskens med sina grymma skott. Och Paul Breitner i Västtyskland med det yviga hårsvallet. Men allra värst var Der Kaiser själv, Franz Beckenbauer som ägde allt och alla som man skulle uttrycka det i dag. Skyttekung var Gerd Müller som också avgjorde VM-finalen mellan Västtyskland och Holland. Notera de tidstypiska frisyrerna och polisongerna. Det var tider det!

Själv var jag 11 år och gick i fjärde klass i Djupadalsskolan i sydvästra Malmö. Jag spelade fotboll dygnet runt, kändes det som, och jag var ibland först på skolgården på morgnarna. Upp till en timme innan, allt för att hinna spela maximalt med fotboll innan första lektionen. Eller så lekte jag, oftast själv, vid bollplanket utanför huset där vi bodde.

Jag spelade faktiskt innebandy också. Mina första upplevelser kommer från Djupadals fritidsgård där vi först spelade med träklubbor och små vita bollar, egentligen träningsbollar för golfspelare. Något senare kom det "riktiga" klubbor men vi spelade i många år med liten boll. Det spelades även lokala turneringar på fritidsgården och jag ställde upp med laget "Falkarna" och vi var ganska duktiga.

Om jag ska vara riktigt nostalgisk så kan jag också från 1974 minnas ABBA-vinsten med Waterloo, Björn Borgs genombrottsår när han vann i Franska Öppna för första gången, Ingemar Stenmarks första världscupsseger, och att jag själv extraknäckte på helgerna genom att sälja Kvällsposten. Det ni, dagens ungdomar!

Guuud vad gaggig jag börjar bli - härligt!

En ledare tyckte att jag hade missat två lag i gårdagens beskrivning. Våra tjejlag i Täby IS IBK som spelat i USM och JSM har gjort det fantastiskt bra. USM-laget är klara för finalspel i innebandyfesten och vi är med för fjärde året i rad. Vårt JSM-lag är klara för regionslutspel. Dock är detta inga egna lag och därför var de inte med i min uppräkning. I Täby IS har vi som policy att det är föreningen som representeras i SM, inte ett enskilt lag. Därför tar vi varje år ut det absolut bästa vi har från alla olika lag, gärna med en kombination av ledare från olika lag. I år hade JSM-laget framförallt spelare från Damlaget, kompletterat med några juniorelitspelare samt ledare från både damlaget och juniorelitlaget. i USM var det främst spelare från juniorlaget, kompletterat med några spelare från damlaget, och med ledare från juniorlaget. I år hade vi dessutom det unika att vi hade två lag i USM, eftersom även Täby IS IBF ställde upp. Främst spelare från F93 och det var kanske att tur att vi slapp mötas i regionslutspelet så slapp vi alla spekulationer...

Så han hade väl både rätt och fel.

På söndag är det dags för match mot Rönnby och med tanke på hur det såg ut när vi möttes hemma så finns det all anledning att vara hoppfull. Nu, precis som då, så spelar Rönnby dagen innan ett lokalderby mot Västerås. Jag tror att det gynnar oss eftersom de lägger så mycket energi på sitt eget derby.

I morgon är det också dags för DM-semifinal för våra damjuniorer. De möter Hammarby i Sjöstadshallen. Vi har två raka finaler med våra juniorer men ännu ingen vinst. Vi har för övrigt aldrig vunnit någon titel i DM. Till skillnad från SM så satsar vi som förening inte lika hårt på DM. Juniorlaget hanterar DM på egen hand, även om vi plockar ner några av de yngre damlagsspelarna även denna gång. Detta styrs av juniorledarna som får disponera laget efter eget huvud, även om lån av damlagsspelare alltid görs med damlagledarnas goda minne, så klart.

Vad gäller seniorlaget i DM så brukar vi passa på att ge mycket speltid till dem som inte spelat lika mycket under säsongen. Jag tror att många av de andra lagen tänker på samma sätt. Vi möter Hammarby i semifinal även här men det är inte spikat vilket datum vi spelar. Jag räknar kallt med vinst och final precis som i fjol. Man kan alltid hoppas att Huddinge slår Balrog i den andra semifinalen. Vi behöver träna på att spela mot Huddinge tror jag :-)

För min egen del så funderar jag som bäst på ifall jag ska följa med till Västerås på söndag. Hoppas att det finns plats på bussen! Jag har fortfarande inte sett någon bortamatch i år, bortsett från Balrog och Huddinge, och det är kanske på tiden att jag följer med.

Jag har nu preliminärt bokat tid med kommunen för "allvarligt samtal". I matchen mot Örnsköldsvik tidigare i höstas så utlöstes brandlarmet. Eventuellt beroende på den rökmaskin som vi brukar vi använda vid introt. Men vi vet inte med säkerhet och brandkåren skrev i sin rapport att man snarare trodde på teknisk fel. Den rökdetektor som utlöstes satt nämligen två våningar ner. Dessutom har vi använt oss av rökmaskin från och till under de två senaste åren, utan att brandlarmet utlösts. Matchen påbörjades dock ändå, trots att larmet tjöt i flera minuter. Vi tyckte inte heller att vi behövde utrymma lokalen. Detta var givetvis helt fel av oss. När larmet går måste man alltid utrymma, det finns egentligen inga som helst kompromisser i det läget. Vi har erkänt att det var fel av oss att inte utrymma och jag (som utsågs till syndabock) har fått ge både muntliga och skriftliga förklaringar till vårt beklagansvärda beteende. Nu räcker inte det utan vi har dels fått en utryckningsfaktura på 5.720 kr, dels har vi anmodats att träffa kommunen och förklara oss en gång till. Det är det mötet som jag nu har bokat. Fakturan har vi bestridit givetvis och har inga som helst avsikter att låta våra medlemmar betala! En lite händelse som tycktes lite oskyldig då, men som  kostat oss en hel del tid och möda.

Jag vill direkt varna för att detta är ett ganska långt inlägg. Om ni inte är intresserade av vår verksamhet så kan ni sluta läsa nu. Detta är ett Täby IS-introvert inlägg.

Nu spelas snart de sista matcherna för året och det är som vanligt många framgångar för våra lag. Damlaget har jag skrivit mycket om och det ser hoppfullt ut för att nå den där efterlängtade slutspelsplatsen till sist. Men mycket hårt jobb återstår. Jag har också nämnt framgångarna för våra F93 som spelar i Dam Div 4 lokalt i Stockholm. Klar ledning efter halva serien och en för föreningen viktig uppflyttning till Div 3 känns nästan självklar.

Vi har också ett Elitdamjuniorlag som följde med till IBK-föreningen. Förstakedjan flyttades upp i damtruppen och vi tappade också en del tjejer till Täby FC. Våra ena F92-lag flyttade upp och därmed blev det en rejäl trupp ändå. Det har varit lite turbulent att få ihop truppen, men det blir alltid så när lag slås ihop. På papperet är man svagare än i fjol och därför måste resultaten betraktas som ATT ligga långt över förväntan. De nya tränarna Tony Forsberg och Thomas Davies har gjort ett fantastiskt jobb, tillsammans med de "gamla" ledarna. En tredjeplats i Junior Div 1, med flest gjorda mål av alla lag, imponerar verkligen. Totalt sett är det fler damlagsspelare som varit ner och vänt i juniormatcherna än i fjol, men det förtar inte något.

Vårt andra juniorlag ligger i IBF-föreningen och är också det en sammanslagning. Det andra F92-laget flyttade inför säsongen upp till det gamla andra juniorlaget och bildade en ny gemensam trupp. De spelar i Junior Div 2 samt i F92 Div 1 och klarar sig alldeles utmärkt. Jag blir lika glad varje gång jag ser att flera av "mina" gamla F90-tjejer fortfarande hänger i och spelar vidare, trots att man kanske släppt lite av sin elitmässiga målsättning. Är det något jag är stolt över så är det det faktum att vi har två damjuniortrupper i föreningen. Det finns inga andra föreningar i Stockholm som lyckats hålla både ett "topp-lag" och ett "bredd-lag" i junioråldern. Satsningen på både bred och elit går hand i hand - och båda är lika viktiga.

Vi har ett Herrlag också. Jodå, det lever och frodas fortfarande och är också viktig för föreningen. De har åkt jojo i seriesystemen de senaste åren och befinner sig just nu i Div 5. Men det känns som firma Gustav Martin-Anders Fornander börjar få riktig stil på laget och ifall de inte går upp i år så får vi väl vänta tills nästa år. Vår satsning på herrsidan är långsiktig och det är viktigt att vi har tålamod och inte ger upp.

Därunder finns det inget pojklag förrän P93. För två år sedan tog vi beslutet att flytta över vår äldre pojkverksamhet till nybildade Täby FC och alla våra P89, P90 och P91 lämnade på ett bräde. Täby IS var något starkare i de här åldergrupperna men inget lag hade de där riktigt stora framgångarna. Beslutet var inte oomtvistat men det kändes rätt när det togs. Vi hade kvar ett eget P92-lag men de "lämnade in" nu i somras. Sett över alla åldersgrupper P89 till P92 så är det otroligt många spelare som försvunnit och slutat spela de senaste åren. Inte bara hos oss utan även för Täby FC. Det är helt klart ett problem att vi inte lyckats erbjuda en bra "produkt" till alla dessa grabbar. För tjejerna har vi lyckats bromsa de stora avhoppen i de ålderskullarna (det var samma problem på tjejsidan tidigare) och vi har numera en skapligt verksamhet.

Om vi fortsätter neråt så har vi som sagt ett P93 som förhoppningsvis stannar längre. De har inte heller haft de stora framgångarna genom åren men har alltid kämpat på bra. Där har däremot Täby FC lyckats och de tog i år en åtråvärd finaplats i Lunarstorm cup.

Därunder har vi en stor potential som vi försöker ta hand om så gott vi kan. Våra P94 vann Sanktan i fjol och leder högsta serien i år med stor stil. Inte en tappad poäng efter drygt halva serien är verkligen imponerande. Att de inte gick vidare till final i Lunarstorm cup var ett olycksfall i arbetet. Här har vi plockat in externa tränare som gör ett fantastiskt bra jobb. Till nästa säsong är det tänkt att de ska bilda stommen till ett nytt juniorlag som, på samma sätt som våra F93, ska påbörja vandringen uppåt i serierna.

Även våra P95 har stora framgångar och ligger i topp i högsta serien. Både P94 och P95 lockar duktiga spelare från andra föreningar. Bra lag lockar bra spelare är en tydlig sanning i tidiga åldrar på pojksidan. För tjejerna fungerar det inte alls så. Det kommer några år senare och i mer begränsad omfattning.

Även P96 har fått fina framgångar i år. Och det är otroligt viktig att nå bra resultat i den åldern eftersom man kvalificerar sig för divisionsspel året därpå. Är man inte på tårna direkt så hamnar man i lägsta serien året efter och det är otroligt svårt att komma tillbaka därefter för att nå framgångar. Därför har vi också en uttalad policy som säger att man ska samla de bästa spelarna redan i den åldern. P96 genomförde en strukturändring inför denna säsongen just för att kunna kraftsamla. Det är aldrig enkelt att ändra strukturen, men det är helt nödvändigt - både för att behålla bredd och elit.

Samma policy gäller för tjejerna men där har man alltid haft det lättare. Dels är konkurrensen mycket svagare, dels är grupperna mindre och strukturförändringarna därmed enklare.

Nedåt sedan på pojksidan så vimlar det av duktiga spelare och ledare hela vägen från P97 ned till våra P02. Tillväxten är extremt god!

Nästa lag på tjejsidan är F94 som också haft fantastiska framgångar i år. De kvalificerade sig för final i Lunarstorm cup för andra året i rad och leder serien storstilat. Ledarna och hela truppen har jobbat mycket målmedvetet de senaste åren för att bygga en struktur och spelmodell. Tidigare var det mycket kämpa och springa, men nu när det blivit äldre så är det nödvändigt att utveckla spelet ännu mer. En stor eloge till hela F94.

Åldersgruppen F95 hade ett turbulent fjolår och tappade många spelare inför säsongen. Deras strukturförändring blev jobbig och tog mycket energi. I kölvattnet har de också tappar lite mark och gör nu lite av en nystart för att vidarutveckla sin spelidé på samma sätt som F94 gjort tidigare. Fortfarande har de resultatmässiga framgångar med jag vet att både ledare och spelare siktar högre än så.

För våra F96 har det också startat bra. Det är som sagt inte samma konkurrens på tjejesidan och det är väldigt tydligt i den åldersgruppen. Av sex lag i F96 svår A så kvalificerar sig fem för högsta divisionen nästa år. Tjejerna ligger i topp även där och kommerr givetvis att spela i högsta serien nästa säsong.

Även på tjejsidan finns det gott om lag från F97 ner till F02 och återväxten är extremt god där också.

I alla dessa åldersgrupper finns det både elit- och breddverksamhet även om jag mest nämner resultaten för eliten. Det är extremt viktigt för oss som föreningen att ha både elit- och breddverksamhet. Det är vår absoluta övertygelse att de går hand i hand. Vi vill helst inte att någon enda spelare lämnar i någon åldersgrupp, men det är givetvis en utopi som aldrig kommer att infrias. I de fall som spelare vill söka sig någon annanstans så sätter vi inga hinder. Oftast sker det utan konstigheter men ibland sker det med hårda ord och bitterhet. Av alla delar i mitt engagemang i föreningen så är den delen den klart jobbigaste och tråkigaste. Vår ambition är att vara en förening som har plats för alla. Och när spelare och ledare lämnar missnöjda och bittra då har vi som föreningen verkligen misslyckats.

Vi är en väldigt stor föreningen med massvis av ledare och spelare i olika lag och åldrar. Som man kan notera ovan så jobbar vi ständigt med vår struktur. Vilka lag slåss ihop, på vilka villkor, osv, osv. Det kräver en tydlig policy och en öppenhet bland både ledare, spelare och, inte minst, bland föräldrar. Oftast lyckas vi bra men ibland lyckas vi bara halvbra. En del av problemet är att vår policy inte är tillräckligt tydlig. Vi har i styrelsen länge haft ambitionen att uppdatera policyn, men det har haft en tendens att komma lite längre mer i prioriteringsordning. Därför har vi bokat en dag i mitten av januari då vi i styrelsen ska diskutera och tydliggöra vår policy. Det känns som välinvesterat tid.

Puh, det blev ett långt inlägg.

Självklart skönt att vinna på Gotland. Bortsett från vår första historiska Elitseriematch mot Endre i fjol så har vi slagit dem varje gång. De passar nog oss ganska bra och även i dag vann vi enkelt, och betydligt mer kontrollerat än vad protokollet säger. Vissa lag passar oss bättre helt enkelt, Huddinge passar oss tydligen inte alls bra. Och Endre slog Huddinge väldigt enkelt, ja, ja. Hur tänker oddssättarna förresten. Endre var klara favoriter mot oss. Trots att vi vann enkelt hemma och trots att vi ligger högre i tabellen. Sååå viktig är inte deras hemmaplan. På något sätt känns det som att "experterna" har fått för sig att Endre egentligen är mycket bättre än vad tabellen säger. Jag förstår ingenting.

Falun slog Ö-vik och är kanske på väg uppåt. Alla slår alla fortsätter att vara devisen och kampen om slutspelplatserna går vidare. Flera viktiga matcher nästa helg igen. Vi åker till Västerås för match mot Rönnby. Kan sluta hur som helst om du frågar mig.

Jag vek ju ner mig tidigare eftersom jag valde att inte publicera ett inlägg om SEI. Anledningen var att jag kände mig som en gnällig gubbe. Det är egentligen inte min stil. Istället hörde jag av mig till dem och har nu fått mer info om projektet "Lyfta Damelit". Eller rättare sagt jag har blivit lovad mer info inom kort. Men jag har åtminstone visat vårt intresse att bidra till arbetet. Projektet är alldeles för viktigt för att inte engagera sig. Vi fick nyligen också chansen att tycka till om den nya bollen. Bravo! det var väl det som var meningen. Egentligen är det väl Svenska IBF som ska besluta i frågan. Bollen är ingen sponsorfråga, det är en regelfråga. Speciellt eftersom den beter sig annorlunda än den förra bollen. Våra kommentarer om den nya bollen håller vi inom "familjen", dvs SEI :-) Det ska spännande att se hur bollfrågan utvecklar sig.

Och så blev det då en förlust i VM till sist och inte ens en halvtaskig TV-produktion kunde förstöra underhållningen. Innebandy när det är som bäst! Självklart är det bra för innebandyn att Sverige inte vann. Även om det kändes trist när man tittade. Lite tröst att det var en "Täbyson" som spelade fram till det läckra avgörande målet. Ok, ok jag vet att det var en "Täbyson" i svenska målet också, men ändå.

Senaste info om de nya hallarna i Täby är att det inte blir någon ny innebandyhall strax intill Micronic. Istället ska det bli en ny hall vid Hägernäs strand någon stans. Jag förstår inte riktigt var de menade men jag tror på den nya inebandyhallen först när jag ser den på plats!

I går anmälde jag mig till Midnattsloppet 2009. I somras sprang jag loppet för första gången och hade målet 55 minuter, dvs 5.30 per km i snitt. Jag inledde starkt, tröttnade på mitten och avslutade med en raketspurt - och landade mycket stolt på 54.50. Nu anmälde jag mig till startgrupp 2 dvs jag förvänats springa på 46-50 minuter. Kanske är jag en idiot, vem vet - men det känns väldigt inspirerande att ha något mål att sikta mot.

De senaste åren har jag försökt hålla igång på egen hand. Tidigare har jag spelat innebandy med ett kompisgäng och haft lite andra fysiska aktiviter. Mest för att det är kul egentligen. Men som sagt, sedan ett tag så är mitt motionerande lite mer medvetet. En rutinmässig hälsoundersökning på jobbet för några år sedan visade att jag hade för hög kolestrolhalt. Detta tillsammans med att vågen började bli lite väl elak fick mig att bestämma mig för att börja träna inte bara för nöjes skull. Men jag giller verkligen att springa i spåret. Helst ensam, och helst med både pulsmätare och löparklocka. Alla resultat förs in i datorn och jag vänder och vrider på km tider, puls, etc. Vissa hatar att mäta och följa upp, jag är precis tvärtom. Dessutom får man mycket tid för sig själv i spåret, att fundera och reflektera på allt mellan himmel och jord. Mitt normala liv ger inte utrymme för så många stunder då då jag faktiskt är helt själv. Många kniviga problem och situationer har fått sina lösningar någonstans mellan "stolpen" och "mördarbacken" - ni som springer i Ensta vet vad jag pratar om.

I går såg jag min första match i VM och man slås över vilken suverän insats TV4 har gjort med TV-sändningarna här hemma. Det var alldeles för mycket reklam, både på plan och på sarger och kameramännen hann inte med alls. Var det någon som såg hur sista målet egentligen gick till? Tyvärr blir det nog ingen stor propaganda för innebandyn. En dålig TV-produktion och ganska tillknäppt spel som troligen inte frälste några nya innebandysjälar.

Det bästa för innebandyn är att Sverige inte vinner, men när man väl sitter där och tittar så hejar man självklart på Sverige ändå. Lycka till i finalen!

I dag hade vi julavsutning för småtjejerna. Lite blandade matcher med både föräldrar och syskon. Vi har en riktigt bra föräldragrupp på gång och det känns bra för framtiden. 

Våra stora änglar börjar spela nu! och jag känner mig för ovanlighetens skull lite nervös. Jag som brukar vara lugn som en filbunke och självsäker på vinst. 

Jag noterade att TFC:s herrar förlorade i Div 2 går, trots en kedja Elitspelare. Men som sagt, det är inte så lätt att gå ner ett par divisioner och briljera.

Div 1 Östra har blivit ett totalt getingbo. Mitt tips om att Råsunda vinner kvarstår, men det blir nog jämnt in på mållinjen. Och Hammarby förlorade igen. Deras juniorer leder junior Div 1 i stor stil och det motsvarar hög Div 2 klass. TFC spelar t.ex. i Div 2 och ligger i topp, men spelar med samma lag i juniorserien där man förlorar mot Hammarby. Jag undrar hur det skulle gå ifall Hammarbys seniorer mötte sina egna juniorer.

Det var mycket som var likt från förra matchen mot Huddinge. Tidigt underläge med 0-3, men den här gången spelade vi egentligen inte särskilt dåligt i början. Huddinge kan därefter spela försiktigt och säkra bakåt, något som de är riktigt, riktigt duktiga på. Många utvisningar för Huddinge, men vi gjorde åtminsone ett PP-mål ikväll. Vi närmade oss i slutet men förlorade återigen med uddamålet.

Ändå kändes det som en helt annan match. Jag upplevde inte att det var riktigt samma nerv och engagemang som sist. Varken hos Huddinge eller hos oss. Inte på läktaren heller. Visserligen ger inte Storängshallen så särskilt bra inramning till någon match överhuvudtaget, men det ska man kanske inte skylla på. Nej, det kändes lite konstigt måste jag erkänna. Känns som att vi skulle behöva ett uppehåll kanske. Kan bli tungt att ladda om till helgen igen. Endre borta är inte den lättaste uppgiften och det känns som att Endre är på gång.

Har inte hunnit blogga på sistone. Har massvis att göra på jobbet. Det är årsslut och alla som jobbar i stora amerikanska företag med stort fokus på försäljning och intäkter vet precis vad det innebär.

Vi hade styrelsemöte i går. Daniel Holm var med för första gången och nu har han hört den "nakna sanningen" om vad som diskuteras på styrelsemötena. Ha, ha det är inte så dramatiskt som det kanske låter. Vi beslöt oss för att ha med Daniel till 100% i detta mötet och även framöver. Mycket var det iallafall. Som vanligt drog det över och vi satt väl 3,5 timme, ungefär som det brukar vara. Vi har många stora och viktiga frågor framför oss, men vi har också landat en del "tunga" frågor som känns väldigt bra att ha fått på plats. Den nya hemsidan är uppe, en långkörare som vi har haft otroligt svårt att landa. Kanslifrågan är numera också "ur världen" får man väl uttrycka det som. När Magnus sade upp sig hade vi ingen ny kandidat alls och det känns väldigt skönt att återigen ha någon på kansliet som hjälper till med att driva föreningen framåt. Förväntningarna på Daniel är stora!

Ett annat beslut är att vi döpt om vår "gamla" TIS-cup till Täby Open och vi ska sätta i gång med planering och marknadsförining nu direkt. I fjol var vi extremt sena med all planering och cupen minskade i storlek för första gången sedan starten för åtta år sedan.

Generellt sätt kommer det att bli mycket fokus på våra egna arrangemang som cuper, läger, etc. Ingenting är heligt i form av gammal historik och att vi alltid måste göra samma som förrut. Tvärtom så finns det nya och frächar idéer som kan ändra förutsättningarna en hel del - till det positiva givetvis.

Förutom att våra arrangemang är viktiga för att bygga föreningskänsla och att ha något att samla sig kring, osv, så är de numera också viktiga inkomstkällor för oss. Vi har gått från att vara en stor lokal breddförening till att också vara en nationell Elitförening på ganska kort tid. Vi har en fördel i att ha "hela bredden" som bas i föreningen men vi behöver också utveckla elittänkandet i föreningen mycket mer.

Det är mycket med allting just nu. Återkommer strax som man brukar säga...

Dagen började med träning för småänglarna. Lilla C hade glatt sig länge åt att Stora S lovat att följa med på träningen. Att kompisarna har storasyster som sin idol smäller ganska högt när man är 8 år. På söndagar tränar hela gruppen, annars består våra 8-åringar i TIS av tre mindre lag med vardera ca 10-14 spelare. Jag har huvudansvaret för den stora gruppen på söndagar vilket innebär att jag planerar och håller i träningen med hjälp av några av de andra 6 tränarna. Vår filosofi är att lägga mycket kraft på teknikövningar, allt för all lära tjejerna teknik från grunden. I dag hade vi en övning där spelaren från ena hörnet slår en rak passning  upp till en kompis, som spelar tillbaka igen och första spelaren möter bollen, tar emot, bågar in och skjuter ett dragskott - allt i en rörelse. Det är ganska kul att se att 8-åringar faktiskt klarar av det riktigt bra.

Vi har också infört en del balansövningar, allt för att göra det naturligt att bygga bålstabilitet från början. Nu efter att ha kört det ett tag så är det nog jag som har sämst balans.

Överlag är det fantastiskt kul att få börja om från början med ett gäng helt färska tjejer. När jag hoppade in som tränare i förra svängen kunde jag egentligen ingenting. Nu har jag en bild av vart vi är på väg och vad som är viktigt att få med sig rätt från början.

Efter träningen körde vi hem och hämtade lite ombyte för Lilla C som ville leka hemma hos en kompis. Jättekul, oftast är alla barnens kompisar hos oss, vilket vi tycker är väldigt trevligt. Det är lite av öppet hus ibland, men vi är väldigt vana vid mycket liv och rörelse hemma. Att ha måltider för 8 pers är inte helt ovanligt.

Direkt efter upp till finfina Skarpängshallen för att lämna lite utrustning för dagens USM-spel. Jag hann träffa en del av de andra "gubbarna", den här gången Tommy, Tony och Thomas, våra damjuniortränare som också har huvudansvaret för USM, samt Micke Hansson + en del andra. Det slår mig att vi har en otrolig samling kompetenta ledare i föreningen.

Jag hade lovat Susanne skjuts till jobbet i dag så jag stannade bara en kort stund och åkte tillbaka för att fullgöra mitt för dagen äktenskapliga åtagande. Åter hem en stund och serverade hemmavarande barn lunch. Strax därpå är jag tillbaka i Skarpängshallen för att hinna se en stund av våra tjejers semifinal mot Alba. Vi vann enkelt efter riktigt bra spel. Dock missar jag sista perioden eftersom jag ska hämta Lilla C hos kompisen, för vidare färd till Tibblebadet. Väl där var det avslutning i simskolan. "1 dagarscrawl" är det kryptiska namnet på hennes grupp. Som vanligt såldes det märken efteråt, och Lilla C är nu stolt ägare till de välbekanta märkena "crawl 10 m" och "ryggsim 10 m". De är kreativa i simvärlden kan man väl säga. 25 kr styck gick de lös på men ett pappahjärta klarade inte av att stå emot.

Lilla C lyckas ibland att linda mig runt sitt lillfinger, men jag är åtminstone medveten om det :-) Det är även Stora N, som den gången han bad Lilla C ringa till pappa för att be honom köpa pizza med hem till middag, Stora N:s favoritmat. När lilla C ringde anade jag oråd direkt och frågade: "Är det stora N som har bett dig ringa?" Men jag bejakar gärna när barnen är lite "street smarta" så självklart blev det pizza till middag.

Efter simningen insåg jag att det fortfarande var långt till middagen och bjöd därför Lilla C på glass. Självklart intogs glassen på läktaren i Tibble och vi hann se 15 minuter av den historiska händelsen när Michel Kamerer, Thomas Rappel, Danne Bron-Sundbom, Jesper Måwe, Tobias Johansson spelade tillsammans i en kedja med Täby FC. Det är inte helt självklart att man bara kan komma ner och dominera två divisioner längre ner. Spelet, medspelarna,  motståndarna, den egna inställningen m.m. är annorlunda. Men det lilla jag såg så skötte de sig bra utan att förta sig. Den stora-stora fördelen för CTFC/TFC med denna manöver, förutom de givna 3-poängen i dag, är att man bygger en förening. Man skapar en samhörighet inom gruppen som är ovärderlig.

Mina tips i dagens elitmatcher var helt värdelösa. Hoppas att ingen använder tipsen för att slösa bort sin pengar på något dumt spel eller så.... men jag slutar inte att tippa för det. Nästa vecka är det en ny given bortaseger. Nämligen på torsdag när vi åker till Huddinge för revanchmöte. Någon gång ska jag väl kunna tippa rätt!

Var var vi? Just det, efter det korta besöket i Tibblehallen åkte vi åter hem. Jag droppade Lilla C och åkte återigen till fin-fina Skarpängshallen för att se på Finalen i regionslutspelet i den Östra gruppen. Vilket lag får åka på innebandyfesten senare i vår? Slutspelets sista match blev densamma som den första, dvs en uppgörelse mellan de två ständiga antagonisterna Täby IS och Ackers. Första gången vann Ackers med 5-4 men nu gick vi segrande ur matchen med samma siffor. För fjärde året i rad har vi ett lag med på innebandyfesten. Det är stort!

Efter matchen, hämta pizza på hemvägen, äta densamma, nattning av små barn, göra veckoschema för nästa vecka, kalla till styrelsemöte på onsdag, förbereda mig lite inför morgondagens jobbdag i Oslo, och sedan börja blogga. Trodde jag - jag hade ju lovat att hämta Susanne efter jobbet. Men nu åter hemma fick jag lite tid innan det är läggdags.

En helt vanlig söndag.

Det spelas två väldigt intressanta matcher i morgon och båda är mycket svårtippade.

Endre tar emot Huddinge som för första gången ska få känna av trycket i Södervärnshallen. Huddinge har tagit många poäng mot lag som är ganska jämnstarka men som gärna vill föra spelet, t.ex. KAIS Mora, Dalen, Falun och oss själva. Samtidigt har man haft svårt mot de allra bästa lagen, Balrog undantaget, men ett derby är alltid ett derby, samt mot de sämre lagen som inte vill föra matcherna. Nu möter de då ett Endre som har gått från att vilja föra matcherna till att ändra tillbaka till sitt gamla spel utan ambitioner att föra spelet. Huddinges styrka är det offensiva spelet, speciellt med sina spelvändningar. Detsamma gäller för Endre. Båda lagen är dessutom kända för sin inställning och kämpaglöd. Allt tyder på en jämn match med många mål med ett litet överläge för Endre. Men jag tror att Huddinge passar Endre dåligt, så istället tror jag att det blir en ganska målsnål historia där Huddinge drar det längsta strået.

Falun - Karlstad är också en svårtippad match där Karlstads styrka är det defensiva spelet och Faluns styrka är det offensiva spelet, speciellt med deras vassa förstakedja. De flesta tippar nog Falun, men jag tror att de kan få det väldigt svårt. Även här tippar jag på en målsnål historia med Karlstad som slutsegrare.

Endre-Huddinge 3-5
Falun-Karlstad 2-3

Det kan bara bli fel, eller hur?

Stora S spelade match i dag. Vinst i lokala Juniorettan med 10-7 över Järfälla. Första matchen på ganska länge och hon var riktigt nöjd efteråt. En kul match och mycket speltid tillsammans med Karro och Everlyne, det Schweiziska nyförvärvet som för övrigt har lärt sig svenska på rekordtid. Stora S har verkligen haft det tungt under hösten. Efter operationen i våras körde hon stenhård rehab och fysträning och hon var fit för fight strax efter höstsäsongen drog i gång. Men hösten har kantats av sega förkylningar, småskador och massvis av tungt skolarbete. Så hon har bara hunnit med några korta inhopp i Elitserien och är inte riktigt tillbaka på allvar ännu. Jag beundrar hennes energi och vilja. Det avslitna korsbandet i våras kunde inte ha kommit vid ett sämre tillfälle. Två missade SM-finaler och en missad VM-final blev resultatet.

Våra smådamer vann av bara farten mot Odelberg/Gustavsberg i kväll. 4-2 blev det och det ska nog till en riktig naturkatastrof om de inte ska ta en Div 3 plats. Jag är stolt över er tjejer!

Den här vinsten var otroligt skön! Visserligen "bara" efter sudden men nu kanske vi vände en otrevlig tendens till tappade matcher i slutet:

Angels - Övik 6-7, mål 17.16 i tredje för Övik
Angels - IKSU 1-2, mål 2.30  i tredje för IKSU
Angels - Balrog 7-8 SD, mål 18.35 i tredje för Balrog
Angels - Rönnby 4-4, mål 16.10 i tredje för Rönnby
Dalen - Angels 5-4, mål 13.28 i tredje för Dalen
Angels - Huddinge 5-6, enda undantaget - vi gör sista målet

Men å andra sidan ska vi inte glömma
Karlstad - Angels 2-4, mål 15.46 + 18.34 i tredje för Angels
Angels - Västerås 6-4, mål 18.02 + 19.49 i tredje för Angels
Pixbo - Angels 5-6, mål 17.42 i tredje för Angels

Och idag
KAIS Mora - Angels 7-8 SD, mål 18.47 i tredje för Angels

Var det någon som noterade våra två mål i power play!

Förutom dessa otroligt jämna matcher med matchavgörande i slutet så har vi två klara vinster mot Engelholm (3-12) och Endre (7-2) samt en märklig brakförlust mot Falun (12-5). Hade vi inte tappat de fem matcherna mot slutet så hade vi förmodligen lett serien, men så kan man naturligtvis inte räkna.

Som jag nämnt tidigare så är det små marginaler som avgör, men i det långa loppet så  brukar man få den tur som man förtjänar. Vinsten idag känns otroligt skön!

Lite kuriosa. Våra småtjejer Moa Hedlund, Natalie Hansson och Amanda Dahlin (f. 92) gör tillsammans 3+2 poäng idag. I morgon ska de spela en lite mindre glamorös match mot Väsby i USM i finfina Skarpängshallen. En svår match som man måste vinna. Det är verkligen inte enkelt att ställa om men jag vill önska dem lycka till i morgon också. Amanda gjorde sitt första Elitseriemål (grattis) och pappa Mats lär ha tagit hand om bollen!

Ja, då menar jag inte någon på innebandyfronten eller så, utan snarare mitt eget tillstånd. Efter lite halsont i veckan - nonchalerades givetvis - så satte sig allt på stämbanden. Under hela gårdagen kunde jag i princip inte prata alls. Fick ställa in viktiga kundmöten på jobbet, ställde in en telefonkonferens, men försökte genomför en annan. Med hjälp av en kollega som jag chattade med parallellt hela tiden. Inte så effektivt kan jag säga. Nu på lördag morgon så är det inte ett dugg bättre så det blir nog till att hålla käften hela dagen.

Ö-vik slog Dalen och det var väl ingen överaskning. Alla slår alla och det är extremt jämnt om slutspelsplatserna. De enda om kan känna sig helt säkra är nog Balrog, Rönnby och IKSU. Därefter har vi 8 lag som alla anser att de ska spela slutspel, men det finns bara 5 platser.

Dagens match mot KAIS Mora är självklart en mycket viktig match. Och en mycket svår match. Efter att KAIS harvat runt och spelat medioker innebandy i ett antal omgångar så blixtrade de till och slog Dalen med 12-2. Självförtoendet på topp kan man tänka. Vår egen form är jag inte helt säker på. Vi blandar och ger men självklart ska vi ändå slå KAIS Mora. Men det blir inte lätt. Laget är på väg att samlas i skrivande stund och lämnar Tibble i buss om ca 30 min. Tidigare tänkte jag nog följa med på matchen, men verkligheten kom ifatt och tiden räcker helt enkelt inte till.

Får se om jag orkar med ett inlägg om SEI senare idag. Lite kluven där. Kanske för känsligt?

I samband med bildandet av de nya föreningarna Täby IS IBK och Täby IS IBF ändras också de legala och organisatoriska förutsättningarna. Tidigare har vi varit en sektion i föreningen Täby IS. Vi i styrelsen i innebandysektionen har egentligen inte haft något formellt ansvar, t.ex. för ekonomin. Allt har legat på huvudstyrelsen, även om de olika sektionerna har haft en väldigt hög grad av autonomitet.

De nya föreningarna IBK/IBF finns redan och är registrerade och klara enligt konstens alla regler. Däremot valde vi av praktiska skäl att låta huvudföreningen Täby IS adminstrera ekonomin tills årskskiftet. I nästa vecka kommer vi formellt väljas in som medlemmar i Alliansen Täby IS och från och med den 1 januari så flyttar vi hanteringen av alla ekonomiska praktikaliteter till IBK/IBF. Det innebär också ekonomin delas i två delar. I kväll hade vi ett budgetmöte för att diskutera fördelningen, något som vi kommer att diskutera och fastställa på styrelsemötet nästa vecka. Spännande va??

I morgon fredag spelas de första matcherna i regionslutspelet i USM. Vi möter Ackers 18.30 och därefter spelar Älvsjö och Huddinge IBS. Slutligen möts Ackers och Väsby. Det är bara Alba som är spellediga - av hänsyn till den långa resvägen. Resten av matcherna spelas på söndag. Allt i finfina Skarpängshallen. På söndag 18.30 spelas finalen och en mästare från Östra regionen ska koras som får åka till innebandyfesten i vår. I fjol var det vi som vann, och precis som ni kan ana så tippar jag givetvis att vi vinner igen. Jag är alltid optimist när Täby IS spelar!

Nej, nu kunde jag inte hålla mig längre utan ringde till Björn. Vinst med 6-4 för våra smådamer över Vallentuna i Dam Div 4. En dag på jobbet som Björn uttryckte det.

Jag läste på Ladies Edition att Kim Fors är irriterad på Malin Dalbjer, Karolina Vidar och Frida Stenwall. Anledningen är att de uttalat sig i media om den nya bollen. Kim tycker att spelarna borde kontakta henne först innan de uttalade sig, och menar att det är hon som är talesman för daminnebandy i Sverige. Oj, hoppsan. Var det någon som visste att det var förbjudet att uttala sig om den nya bollen? Inte jag i alla fall. Vilka andra frågor får man inte tala med media om, utan att stämma av med Kim först?

Den hatten är alldeles för stor Kim Fors och det 'är framförallt fullständigt orimligt att lägga det ansvaret på spelarna. Om du har ambitionen att ha den stora hatten på dig, ja då följer också ett nästan orimligt ansvar. Ingen kan ha ensamrätt till att representera daminnebandyn. Det kommer inte att vara till gagn för någon.

Kim tycker också att det är "fullkomligt oprofessionellt" av spelarna. Men herregud, vi pratar om glada amatörer. Det finns inga mediatränade proffs inom daminnebandyn, även om dessa tre säkert tillhör kategorin av spelare som får sina kostnader täckta, och kanske t.o.m. något symboliskt utöver detta. Jag hoppas däremot att Kim i sin roll på SEI, har agerat så professionellt att det finns en avhoppsklasul i sponsoravtalet, om det skulle via sig att bollen inte håller måttet. Jag hoppas också att hon är tillräckligt profesionell för att skilja på sponsring och välgörenhet. Sponsring handlar om ett givande och ett tagande av två parter. Jag är helt övertygad om att hennes motpart på andra sidan förhandlingsbordet Jan-Inge Forsberg, grundare och vd i Zone, numera även Unihoc, grundare av Pixbo Wallenstam, ordförande i Pixbo Wallenstam, f.d. styrelsemedlem i SEI samt stor sponsor till bl.a. Dalen, Balrog och Pixbo, inte gör detta av välgörenhet utan för att han hoppas på en ökad produktexponering, ökad försäljning, m.m.

Jag känner inte Kim och vet inte vad hon har för ambitioner och tankar om daminnebandyns framtid. Jag beundrar alla som vill driva daminnebandyns frågor och jag har full respekt för all den tid och möda som hon med all säkerhet lägger ner. Hon frågade sig "vem vill jobba med gnälliga damspelare nu". Det är kanske lite lågt att byta ut ett ord mot ett namn i det uttalandet men får man be om lite eftertänksamhet och ödmjukhet tack.

På tal om den nya bollen, så känner jag igen kritiken. Kan väl dessutom lägga till att bollarna går sönder lättare.

Under året har vi ombildat oss till en Alliansförening. Från sektionen Täby IS innebandy till de två föreningarna Täby IS IBK och Täby IS IBF. En väldigt viktig anledning till förändringen är att vi ska kunna spela med två seniorlag på damsidan. Alltför att kunna behålla våra egna talanger och ha ett eget farmarlag inom familjen så att säga.

Efter många interna diskussioner beslöt vi oss till sist för att låta våra F93 få ansvaret att börja vandringen uppåt i seriesystemen. Hur har det nu gått för våra unga 15-åriga "damer"? Jodå, alldeles lysande. Efter en första lite nervös match som slutade oavgjort mot Vallentuna så har de gått fram som en ångvält. Fem raka segrar och en serieledning med målskillnaden 66-16. Av de andra lagen så är Odelberg/Gustavsberg det största hotet, som vi möter på lördag i finfina Skarpängshallen. Det är gamla Värmdö som tagit steget över så laget håller väl snarare Div 2 klass. Men eftersom det är två lag som går upp till Div 3 så är O/G inget problem. Vi måste bara hålla alla de andra bakom oss. De tre lagen som ger oss en halvseriös match om de åtråvärda Div 3 platserna är Kungsängen, Kista och Vallentuna. Vi har mött alla tre och slagit Kungsängen och Kista med klara siffror (11-2 och 9-2). Vallentuna däremot spelade vi 9-9 mot. Däremot har de tre lagen tappat poäng mot varandra. Hänger ni med?

I morgon möter vi alltså Vallentuna i revanchmöte. Om vi vinner mot Vallentuna har vi i praktiken tagit ett stort steg mot Div 3 redan nu. Absolut inte teoretiskt, men praktiskt/logiskt. Så därför... Ett stort Lycka Till i matchen mot Vallentuna i morgon tjejer och ledare!

I kväll hade vi möte med Elitkommittén. Den består av hela ledarstaben i Damlaget + Mikael Hansson som är ordförande samt undertecknad. Självklart diskuterade vi gårdagsmatchen, men även en massa kring andra matcher, spelartruppen, planer för resten av säsongen, m.m. Men vi inledde faktiskt också planeringen inför nästa säsong lite mer konkret. Mer tänker jag inte nämna, annat att det känns väldigt bra att ha så många kloka och smarta ledare i föreningen.

Bara för att följa upp gårdagsmatchen... Huddinge ska ha mycket cred för sitt sätt att genomföra matchen och jag vill passa på att gratulera dem till segern. De vann och vi förlorade. Så enkelt är det faktiskt ibland. Huddinge, precis som vi själva, är i Eliten för att stanna.

Nej jag har inte fegat ur ett inlägg idag. Jag vara bara tvungen att först hämta Susanne efter jobbet, därefter handla mat på Ica Stopp (stänger 23.00, mycket praktiskt för en stressad 4-barns familj) och slutligen äta och vara lite social med Susanne.

Men usch va bittert. Vi är ju egentligen mycket bättre än Huddinge. Men vad hjälper det? Första kvarten spelade vi inte ens Div 1 innebandy. Jag vet inte varför egentligen. Någon trodde att det berodde på att det var en vardagskväll, någon annan trodde att vi var nervösa och en tredje trodde att vi underskattade Huddinge. Det spelar egentligen ingen roll men efter 6 minuter ligger vi under med 0-3. Vi sticker emellan men 1-3, vi och vi förresten - Sara Bergström på egen hand för man väl säga, men perioden slutade 3-5. Nästan smickrande för vår del, trots vinst i skottstatistiken på 12-11. 

I andra och framförallt i den tredje perioden är det i princip spel mot ett mål. Tredje perioden kändes som ett enda långt power play. Men vad hjälpte det. Torsk med 5-6 och otroligt besvikna spelare, ledare, föräldrar, supporters - ja alla med Täbyhjärta.

Jag såg på Ladies Edition att Huddinges tränare tyckte att de är bättre som lag. Jo, jo det är vinnarna som skriver historieböckerna så vi får väl bjuda på det i dag. Men jag håller givetvis inte med alls, partisk som jag är. Han nämnde inget om period 2 och 3 (skottstatistik 36-12). Han nämnde inte heller så mycket om bollarna som dansade på mållinjen eller alla ribb- och stolpskott. Kanske inte så konstigt egentligen. Men usch vad bittert ännu en gång. Men, men vi kan bara skylla på oss själva, tyvärr. Ska väl nämna att vi förutom den inledande spelet också förlorade på vårt svaga box-play och vårt uddlösa powerplay. De gjorde två mål på två chanser (seket missade att notera Lauras utvisning) och vi gjorde noll mål på fyra chanser.

Jan-Erik Vaara och Gunnar Bonnedal såg matchen och jag utgår ifrån att de främst spanade in våra lokala Täbyhjältar Sara Bergström, Sandra Mattsson och Sofie Andersson. Bortsett från inledningen av matchen så kan de inte varit särskilt besvikna. Att få med alla tre till truppen i Finnkampen är kanske att hoppas på för mycket, men en eller två borde vara fullt rimligt.

Nämnde jag att jag är bitter?

LIte stressigt med kvällsmatcher ibland. Susanne jobbar kväll. Lilla J har simskola och Lilla C vill hänga på och bara leka i Tibblebadet. Kanske en kompis följer med också. Men vi ska nog hinna med allt ändå!

I dag var jag på behandling hos min favoritnaprapat Malin. Hennes behandlingar är alltid plågsamma historier men det finns ingen som kan få igång min kropp lika effektivt. Mina problem med vaderna satt i ländryggen! Efter lite tryck och drag så att det knakade när kotor och leder hoppade rätt så försvann smärtan i vaderna nästan helt. Det är magiskt. Nu känner jag mig redo för joggingrundorna igen, om det bara slutade regna.

Om man vill hetsa lite inför kvällens match så kan man alltid skriva:

"Det är mycket snack om Huddinge nu, men jag är inte imponerad. De överraskade i början av serien men sedan kom verkligheten ikapp och de har bara tagit 1 poäng på de senaste fyra matcherna. I matchen mot Balrog knep de en poäng, men enbart tack vara mycket vilja och nonchalans av Balrog. Spelmässigt ligger de långt efter oss. Vår trupp är både bredare och har bättre spetskompetens. De ligger inte på slutspelsplats längre och jag tror inte att de kommer tillbaka dit. Nej, de får nog vackert ligga kvar på tredje plats i Stockholm en lång tid framöver."

Men det är kanske onödigt att stressa upp laget och ge Huddinge extra tändvätska. Eller så är det bara kul att skapa lite extra nerv i matchen, och vem vet - kanske skulle vi locka en och annan intresserad till läktaren. I fjol hetsade Pixbo och IKSU varandra en del inför matcherna. Allting noga planerat och med ömsesidiga förvarningar innan. Ska man hetsa ska man göra det juste var melodin. Jag har egentligen inget emot Huddinge. De gör ett seriöst och bra jobb med sin förening och kan säkert etablera som ett stabilt elitserielag. Men det är klart av vi vinner ikväll. Allt annat skulle förvåna mig.

Nyss hemkommen från matchen är jag fortfarande upprymd. Underhållning på hög nivå kan man väl säga. CTFC är helt otroliga i år. Vinst över AIK i en, som vanligt med CTFC, lite märklig match. Det finns innebandyspelare, det finns tuffa innebandyspelare och så finns det tuffa, kaxiga innebandyspelare som gör lite dumma saker. Så kan man väl sammanfatta första halva av matchen...

Annars är det inte så mycket att kommentera eftersom alla sett matchen i TV. Var det någon som såg Kim NIlsson förresten? Sveriges största innebandytalang som är i princip osynlig i AIK. Så synd egentligen, men jag tror inte AIK's lite väl styrda spel passar honom. Jag är helt övertygad att han hade utvecklats betydligt mer i CTFC. Se på de talanger som Binge fångar upp, ger förtroende, och utvecklar. Rasmus Sundstedt gjorde helt rätt som valde CTFC före AIK. Han kommer att bli vår nästa storstjärna. Eller kommer och kommer, han är redan i landslagsklass om du frågar mig. Och då spelade han ändå inte på sin ordinarie plats på backen. Coaching à la Binge kallas det för.

Jag måste passa på att ge lite cred till hela CTFC. Föreningen har flyttat fram sina positioner rejält på flera olika plan. Givetvis innebandymässigt, men även organisatoriskt, marknads- och arrangemangsmässigt. Jag förstår att företaget Caperio nyligen valde att vara med som huvudsponsor i fem år till. Man har tagit det där klivet som säkerställer att man finns kvar i Eliten många år framåt.  Även cred till samarbetsföreningen TFC som har funnit sin egen position i innebandytäby och som känns stabilare än någonsin. Jodå, numera är vi de bästa av vänner. Det har väl i ärlighetens namn inte alltid varit så men det känns otroligt bra att samarbetsklimatet numera är gott. Annars skulle man nog kunna skriva en bok eller två om alla turer bakom kulisserna i innebandytäby, men jag tror faktiskt inte att någon skulle vara så intresserad längre.

Jag stötte på lite lokala kändisar också. Kommunstyrelsens ordförande Leif Gripestam var där och solade sig i innebandyglansen. Jag hann inte mer än hälsa förrän han tog upp frågan om de nya sporthallarna i Täby. Det gäller att förekomma insåg han säkert. Han nämnde att det är lite problem med parkeringsmöjligheterna utanför Micronic där "innebandyhallen" ska byggas, men att det säkert ska lösa sig. Passade på att hälsa på Homar Kadir också, verksamhetschef för kultur och fritid. Jag har hört hans namn många gånger men aldrig träffat honom förrut. Även Mats Bergström, chef för Idrotts- och föreningsservice, var där och jag berättade för honom att vi har ett nytt förslag på fördelningsprinciper för halltider mellan föreningarna. Han såg lite skeptisk ut så det gäller nog att ligga på om vi ska få någon förändringen på den fronten. Det råder brist på halltider i kommunen. Någon som känner igen sig? Nu när det råder brist så anser jag att det finns ett enkelt sätt att undvika konflikter mellan föreningarna. 1) skapa ett enkelt regelverk för hur tiderna fördelas, 2) agera med 100% öppenhet i alla fördelningar. Historiken i kommunen är att varken 1) eller 2) har funnits och konflikten mellan föreningarna har bara blivit större för varje år. Och eftersom det är vi som växer mest av alla så betraktar en del oss som lite av "bad boy" i sammanhanget.