Semestern börjar ta slut...

F00

Det är fortfarande viloperiod för småtjejerna, men jag lägger några tankar på den kommande säsongen då och då. Vi inleder med träningar i mitten av augusti och spelar troligen en träningscup sista lördagen i augusti. Det har strulat till sig en del kring träningstider men jag hoppas och tror att allt löser sig till det bästa.

 

Den 2-4 september är det dags för träningsläger på underbara Rådmansö. Fyra träningspass på vardera två timmar, varvat med massvis av lek, bus och snack.

 

Ambitionen är att tjejerna individuellt ska fortsätta att utveckla sin teknik och att vi kollektivt bygger vidare på vår spelidé. Min personliga uppfattning är att man ska köra massvis av individuell teknik när de är unga, vilket vi gjort sedan de startade.

 

Men det börjar också bli dags att lära sig mer om hur man spelar tillsammans som lag. Vi ökade fokus på det i fjol och kommer att fortsätta med det. Jag har sett genom åren att många tjejlag lär sig alldeles för lite om spelsystem och taktik. Killarna lägger mycket, mycket mer tid på det, och blir också mycket bättre på det. Tittar man på de stora ungdomstävlingarna som t.ex. SIBF-cup för 13-15 åringar, så är det nästan alltid lag med en tydlig spelidé som vinner.


Senare under säsongen så kommer vi också att drilla mer i de olika rollerna på plan. Exempelvis hur du ska agera som back i det offensiva spelet och hur kan du styra motståndarnas forwards i defensiven. Tanken är att vi ska ha två ordinarie träningar i veckan, och sedan en extra tema-träning för en mindre grupp. Tema kan t.ex. vara defensivt backspel, spelvändningar, skotteknik eller grundläggande klubbteknik. Grupperna kommer att variera hela tiden.


Damelit

Sedan mitt förra inlägg har väl Djurgårdens favoritskap inte direkt minskat. Ännu fler spelare och dessutom en ny mycket kvalificerad tränare i Micke Öhman. ”Det blir kul att komma till ett lag med vinnarkultur” säger han. Jodå, jag kan förstå det.

 

Däremot vet jag inte vad som hänt i KAIS Mora, men det är alltid tungt när yngre spelare som är fostrade i klubben väljer andra Elitlag. T.ex. systrarna Hansson som går till Falun. Det sockersöta KAIS Mora som gjorde allt rätt och hade en hyfsat hög svansföring. Snacka om att tappa oskulden…

 

Är det någon som tror att Örebro kan hålla sig kvar i Elitserien? Inte jag.

 

Vem får ”Svartepetter” i form av Örjan Lindberg till nästa säsong? Han brukar avsluta sina tränaruppdrag med kommentarer av typen ”jag ville gärna stanna, men det var lite strul med kontraktet…”

 

Egen Träning

Gällande min egen träning så har det varit full fokus på att komma väl förbered till Midnattsloppet nästa lördag. De senaste veckorna har jag haft en bra kontinuitet i träningen och valt att träna fyra pass i veckan. Grovt sätt har det varit ett distanspass i lugnt tempo, ett intervallpass på 4 x 1 km, ett tempopass (5 km) med efterföljande backträning, och slutligen ett cykelpulspass (90 min på SATS Täby).

 

Det börjar kännas bättre och idag hade jag ett eget litet ”tempotest” på 5 km (5,2 km för att vara exakt) i Ensta. Jag gav järnet från start och gick i mål på 25.33, vilket ger en km-tid på 4.54. Med tanke på hur trött jag var vid målgång så känner jag mig inte helt nöjd ändå. Målet på under 50 minuter på Midnattsloppet kommer att bli tufft.

 

Nu gäller det bara att hitta formtoppen så bra som möjligt. Jag planerar att köra en milrunda på söndag kväll i bra tempo, och sedan en väldigt lugn jogging på 3-4 km på tisdag/onsdag. Annars vila.

Jag har förresten hittat min tränarkollega anmäld i samma startgrupp. Lycka till Per, vi ses på lördag!

 


Damelit, F00 och egen träning

Det var väl de tre ämnena jag skulle skriva om, så här kommer de...

Damelit
Är det någon inte kommer att ha Djurgården som favorit i år? Ända orosmolnet är väl på målvaktssidan, trots att man har värvat tre nya målvakter. Man har fått in två nya mycket duktiga backar. Dels vår egen Laura Mertsalmi som kommer att göra succe med sina coast-to-coast löpningar. Kanske inte lika snabb som Moa Tschöp, men lika svårstoppad. Och dels Frida Eriksson som naturligtvis blir livsfarlig med sina patenterade bågar och skott. Dessutom får man väl räkna Emma Rothoff som nyförvärv igen eftersom hon spelade så lite ifjol. Dessa tre tillsammans med Lisah Samuelsson så kommer man inte att sakna Anna Didriksson alls. Det blir trångt för Sanna Rådström, Therese Andersson och de andra backarna.

Men framförallt har man värvat en av Elitserien absolut mest nyttiga spelare. Sandra Mattsson kommer att vara saknad i Täby och hennes spelsinne, målsinne, tjurskallighet och underbara inställning är helt omöjliga att ersätta. Det ska bli fantastiskt kul att se vilken kedjekompisar hon sätts samman med och följa hennes framfart nästa säsong.

Det är väl bara att gratulera Rolle till ett gediget arbete som sportchef. Ska väl tillägga att jag inte alls har koll på hur de "gamla" spelarna har tänkt sig. Det ryktas som vanligt om att flera lägger av, men personligen har jag Djurgården som favoriter i år. Stort lycka till Djurgården!


F00
Nu har serieindelningen för F00 släppts. Vi kommer att spela i två serier: F00 svår och F00 lätt.

F00 svår A
Kungsängens IF
Sigtuna IF(A)
Åkersberga IBF(A)
Väsby IBK
Rotebro IS IBK
Täby IS IBF(A)

Synd att det är så få lag, alldeles för få matcher. Våra tuffaste motståndare blir tveklöst Åkersberga och Kungsängen. "Ackers" är vår lokalkonkurrent och vi mötte dem 8! gånger förra säsongen. 3 vinster och 5 förluster. Tidigare säsonger har vi i princip varit chanslösa mot dem, men vi har kommit ifatt. De gillar inte alls att förlora mot oss kan jag säga. Kungsängen har vi aldrig vunnit mot även om vi har närmat oss även dem. Kanske dags nu då? Övriga lag bör inte beredda oss några större bekymmer. Även om vi haft jobbigt med Rotebros igelkottsförsvar. Vi kommer att träna mycket i höst på hur vi hanterar matcher där motståndarna backar hem. Jag saknar Bele Barkarby! Det är ett av de bästa F00-lagen i norrort, men de har valt att enbart spela i F99-serien. Jag förstår dem, de behöver större utmaningar för att utvecklas vidare. Både Ackers och Kungsängen har varsin storstjärna som gör typ 75% av alla mål när vi möter dem. Bele är mer jämna och är ett bättre lag helt enkelt.

F00 lätt A
Bro IK
Ekerö IK
Sigtuna IF(B)
Järfälla IBK
Åkersberga IBF(B)
Älvsjö AIK(B)
Täby IS IBF(B)
Täby IS IBF(C)

Idel kända lag och det är bara Älvsjö vi inte mött tidigare. Det blir inga supertuffa matcher, men det är precis som det ska vara i lätt-serien. Tuffast blir nog Åkersberga, lite beroende på vilket lag de ställer upp med, och våra egna 01:or som kommer att vara suppertaggade när de ska möta oss.

Dessutom kommer vi att spela matcher i F98-lätt serien tillsammans med våra 99:or. Mycket välbehövligt! Flera av våra spelare behöver lite större utmaningar för att fortsätta utvecklas.


Egen träning

Bara lite tips om hur man inte ska göra. Trots att jag börjar bli lite erfaren och klok avseende min egen träning så har jag lyckats göra några klassiska misstag nyligen. All min träning bygger på kontinuitet. En lagom mängd träning och en lagom mängd vila. Efter att min brutna stortå hade läkt och pollensäsongen var över så kom jag igång väldigt bra med den efterlängtade utomhuslöpningen. I två veckor höll det och sedan fick jag ett helt onödigt träningsuppehåll på tio dagar. Det var mycket jobb, studentmottagning, mm, mm. När jag väl kom igång igen i slutet av maj så körde jag alldeles för hårt. Åtta träningspass på nio dagar är dumt, även om en del bara var kortare fyspass. Självklart sade kroppen ifrån och jag fick avbryta flera pass för att jag var sliten.

Vila och återhämtning är en viktig nyckel till utveckling. Det vet jag så väl. Ändå så...

Men nu igår kände jag att jag var "back on track" igen. Efter min sedvanliga powerwalk uppvärmning (jag återkommer senare till varför) på ca 10 minuter så körde jag ett tempolopp. Dvs lite kortare sträcka i högt tempo. Jag sprang 5 km slingan vid Ensta krog på under 5 min/km i snitt. Ett av mina snabbare lopp med tiden 25.46. Därefter körde jag back-intervaller. Jag valde inte den värsta backen - den som ligger nära rondellen vid Bergtorpsvägen/Stockholmvägen, utan den i slutet av 5/10 km slingorna, precis där man viker av från elgatan upp i skogen. Alla som sprungit vid Ensta krog vet nog vilken jag menar. Backen är knappt 100 meter lång med lite lagom stigning. Underlaget är mjukt med ett lager av tall- och granbarr, och spåret slingrar sig väldigt vackert upp mellan träden. Det blev totalt 10 intervaller som tar vardera ca 20 sekunder. Vila på drygt en minut mellan intervallerna. Mjölksyran kom de tre sista intervallerna. En skön känsla, jobba med höga knän och mycket armpendling. Ahhh, en riktigt bra pass. Just nu känner jag fortfarande gårdagspasset i låren. En skön känsla även det!

På torsdag bär det av till Frankrike i två veckor med hela familjen. Helt underbart! Jag återkommer med bloggen senare i sommar. Mitt nästa mål vad gäller egen träning är att klara Midnattsloppet under 50 minuter. Det känns realistiskt, men jag är inte i tillräckligt bra form ännu. Inte än, inte än :-)

Dags att köra igång igen

På begäran av Cecilia så drar jag igång bloggen igen.

Jag kommer att ändra lite sedan sist. Inte bara innebandy, utan en hel del löpning och träning också. Och kring innebandy kommer jag att täcka både Täby IS Flickor 00 och lite allmänt i övrigt. Kan väl börja med att släppa den senaste nyheten från Täby IS innebandy. Man plockar tillbaks Daniel Holm som sportchef och konsulent på kansliet. Anställer formellt Thomas Davies som, utöver tränarrollen, konsulent på kansliet. Slutligen anställs också min egen Sandra på halvtid på kansliet. Familjen Svegeboe blir de inte av med så lätt. Ha, ha.

Dagen träningspass blev en runda runt Mörtsjön. Jag startar hemifrån med ca 1.25 km snabb promenad som uppvärmning. Sedan knappt 6 km runt sjön och tillbaka. Delvis asfalt och delvis skogsrunda. Elljusspåret kring Mörtsjön är 2,5 km. Högt tempo från start, som vanligt när kroppen får bestämma, med under 5 min/km första halvan. Jag tappade lite till drygt 5.10 tempo men orkade hela vägen. Ett snitt på 5,07 min/km är jag riktigt nöjd med. Imorgon hade jag tänkt ett tempolopp i Ensta på 5 km, och sedan lite backträning. Mycket siffror? Ja, jag älskar siffror!

En paus

När jag började blogga hade jag ingen aning om hur länge jag skulle hålla på. Skulle jag orka en vecka, en månad eller längre? Det blev lite drygt tre månader.

Nu gör jag uppehåll. Om eller när jag tar upp bloggandet igen vet jag inte just nu.

Tack för alla besök!

Finnkampen vs. Elitkonferens

För min del handlade det om Elitkonferens för hela slanten. Visst sneglade man en del på resultaten, och visst var det väntat att vi vann. Jag har egentligen inga kommentarer annat än att jag börjar bli rejält nervös för VM-arrangemanget. Eller snarare på publiksiffrorna. Vi har en jättechans att visa upp damerna och då är det vår skyldighet att se till så att vi skapar ett intresse och ett drag kring daminnebandyn. Varför fanns det ingen representant från VM-arrangören på Elitkonferensen? Alla elitserielag samlade på ett och samma ställe och en bra chans att bygga relationer och enas om en gemensam väg framåt. Det fanns plats i kalendern på söndagen, dagen efter Finnkampen. För Dam-VM är allas vår angelägenhet, inte något som Västmanlands förbund kan leka lite med på egen hand, med mycket fokus på arrangemanget och (alltför) lite fokus på publikintresset.

Nu pratade vi en hel del om VM ändå, och det finns en klar vilja från Eliserieföreningar att hjälpa till med att pusha. Hela Mälardalen är "närområde" och det vimlar av intresenter och potentiell publik. Vi diskuterade ett lite större evenemang i Stockholm, med ett (av flera) mål att skapa intresse för VM. Vi vill hjälpa till! Vill man ha hjälp?

Elitkonferensen var en positiv upplevelse. Jag hade väl egentligen inga speciella förväntningar men jag fick en massa insyn och information inom en mängd områden. Sen är det alltid intressant att träffa andra föreningsidioter som också lägger ner en massa ideell tid för att det ska funka ute i landet. Jag ska väl egentligen inte fara i väg med en massa beskrivningar av vad som vi kom överens om och vilka som tyckte vad. Men några områden tycker jag är värda att nämnas.

Vi hade hjälp av Henrik Berndtsson som faciliterade en diskussion kring marknadsfrågor, profil- och statusfrågor, matcharrangemang och allmänt om föreningsstruktur. Henrik var väldigt inspirerande och gjorde ett fantastiskt bra jobb. Jag tror att alla fick med massvis av inspiration och idéer som stöd i att vidareutveckla sina lokala föreningar. Ett stort fokusområde som bara måste ligga högt på dagordningen är att öka publiksiffrorna. Här har vi ett gemensamt ansvar! Vi enades också om att träffa under säsong för att diskutera en del frågor. Varken exakta datum eller ämnen är klara men ett bara måste handla om arrangemang och publik. Syftet med de kommande mötena är just att utbyta erfarenheter och bygga vidare. Här är vi inte heller konkurrenter alls, det ligger i allas vårt intresse att det går bra för de andra också.

En annan het fråga var givetvis kring seriestrukturen, främst kring dubbelmöten, haltande tabeller, osv. Även här känns det som att alla är överens om att vi måste komma vidare. Jag vill inte föregripa protokollen men visst kändes det som att vi kom överens om ett gemensamt mål för när vi ska kunna spela helt utan dubbelmöten? Vi diskuterade även eventuella resefördelningspotter för att kompensera för de som har det kärvast. Jag har all respekt för andra föreningar utmaningar, framförallt gällande ekonomi, men till syvende och sist så handlar det om att vi gemensamt måste bestämma oss för hur vi vill ha det. Vill vi få upp statusen på Elitserien eller?

Kristina, visst var jag en duktig rödstrumpa?

Sista-minuten-nyförvärv till Täby IS och intryck från Danmark/Skåne

När jag flyttade ifrån Malmö i början av 90-talet saknades framtidstron i regionen. Som nybakad civilingenjör var det enkelt att hitta jobb (det var strax före den förra finanskrisen) och jag hade själv flera alternativ att välja på. Precis som många av mina kursare så valde jag Stockholm. De som stannade kvar i regionen hamnade typiskt i Lund, antingen på något av de nystartade företagen i teknikbyn Ideon eller på något av de stora etablelerade industriföretagen. Jag kan faktiskt inte påminna mig om en enda som valde Malmö.

I dag finns det en framtidstro i Malmö och hela regionen sprudlar av energi. För varje gång jag hälsar på, så ser jag nya byggarbetsplatser för både industri, handel, infrastruktur och bostäder. Köpenhamn och Malmö blir alltmer integrerat och det vimlar av danskar i Malmö och vice versa. När jag pratar med mina danska kollegor, så ser de Malmö som en god granne och man talar gott om både malmöbor och svenskar. Annat var det förr när danskarna inte direkt var stolta över att ha "fyllesvenskarna" som grannar. För Malmöbor tar det inte mycket längre tid att åka till centrala Köpenhamn än det tar för oss i de norra förorterna att ta sig till centrala Stockholm. Skillnaden är marginell.

Skåningar har väl i alla år alltid struntat i sprättarna i huvudstaden. Förr var det med ett inslag av mindervärsdskomplex, men i dag är det på ett helt annat sätt. Deras storstad är Köpenhamn och de är stolta över sin region och sin granngemenskap. Tänk om man bara fick i gång innebandyn i regionen också. Sporten har inte så hög status där och ligger mil efter både fotboll, ishockey och handboll - och kanske t.o.m. basket. Kanske, kanske, någon gång i framtiden...

Som en kul anekdot. Köpenhamn är än i dag cyklarnas stad och när jag åkte det regionala pendeltåget så noterade jag att man har cykelställ inne i vagnarna, som användes flitgt.

På hemmafronten så är det dags för Elitkonferens lördag och söndag. Jag fick en del material om både konferensen, projektet "Lyfta Damelit" samt om hela SEI:s verksamhet i veckan. Så nu kan jag inte klaga på bristande information längre.

Vi hann med ett nyförvärv i sista minuten. Det är unga lovande 17-åriga Joanna Korsbäck som valde Täby framför det lätt sargade Hammarby. Den enes....osv... Johanna kommer att ha sin hemvist i juniorlaget, med möjlighet till träning med damlaget. Varmt välkommen Joanna!

Jag har inte fått svar från kommunen förresten, angående brandsäkerheten. Bara för att undvika missförstånd, frågan är väldigt viktig och vi tar den på största allvar. Mina lätt raljerande beskrivningar tidigare har haft mer med situationerna att göra än själva huvudfrågan.

Susanne och jag har förresten nyss bestämt oss för hur vi ska tillbringa vår 10-åriga bröllopsdag. Vi har underbara gemensamma minnen från en väldigt speciell plats, och dit ska vi åka igen. Det är inte förrän i september (den 11:e, fint va...) så vi har gott om tid för att både planera och suga på karamellen. Man ska nog känna oss väldigt, väldigt bra för att veta vilken plats det handlar om. Någon som kan gissa?


Det börjar dra ihop sig, och lite pappatips

Spänningen fortsätter. Det känns som att Ö-vik är borta från slutspelet efter bortaförlusten mot Huddinge. KAIS Mora har chansen att komma ifatt eftersom de har två matcher mindre spelade. Nästa match mot uppåtgående Endre blir väldigt viktig i den jakten.


Pixbo betraktar jag som klara för slutspel. Därefter är det sju lag som fortfarande har en realistisk chans att ta någon av de fyra platserna. Många av lagen möter varandra i slutspurten och de som är formstarkast vinner. Mitt tips är att det blir dessa fyra.

Täby IS

Huddinge

Falun

Endre

Ni vet hur jag brukar tippa va?

Själv vann vi idag mot Engelholm i en märklig match. Vi började beslutsamt och hade 2-0 efter 5 minuter men sedan tappade vi spel, koncentration eller vad det nu var. Mycket Hawaii hit och dit och på läktaren kastades man mellan hopp och förtvivlan. Vi gjorde 4-3 i slutet av andra och sedan skärpte vi till oss igen i sista. Spel mot ett mål långa stunder och målen bara ramlade in. En stor eloge till Engelholm för sin inställlning, man kämpade ända in i kaklet. Men det räcker inte och jag tror ärligt talat att det bästa vore ifall de fick ladda om i Div 1. Inte för att strö salt i såren men det kan inte vara lätt att bygga ett lag när man under senaste åren har förlorat så mycket. Nej, ner i ettan, bygg nytt självförtroende, samla ihop det finns i form av talang i nordvästra skåne så är det läge att komma tillbaks igen.

Skåningar är ganska lokal-regionala av sig och det är ett stort steg att flytta från sydvästra Skåne till Nordvästra Skåne, även om det inte tar längre tid att köra än från Täby till Botkyrka/Huddinge. Därför blir det svårt att kraftsamla i regionen och jag undrar inte ifall det bästa för Skåne vore att det blev ett lag i befolkningstäta Sydvästra Skåne som tog över stafettpinnen. Antingen Södra Dal eller Stanstad. Eller kanske något Mamölag på sikt. Det behövs ett lag i Skåne, så snälla...

Träning med småtjejerna i morse och vi tränare diskuterade det faktum att de utvecklats så otroligt mycket på kort tid. Det går så fort i den åldern och som tränare är det otroligt roligt när spelarna utvecklas. I dag såg jag både en ny Emma Rothoff och en Sandra Mattsson i laget. Herregud, de är bara åtta år gamla!

Ett pappatips:
Om man ska handla helgmat en fredagkväll vid ca 17-tiden i Täby Centrum (dvs kaosmycket med folk), och ifall man har barnen med sig, 6 och 9 år gamla - då måste man tänka sig för lite. De måste känna att de är med i matchen liksom, vara delaktiga och uppmärksamma, annars kan det ta ände med förskräckelse.

Först köper man en glass eller liknande för att få det suget ur kroppen. Lite lugn och ro för att samla kraft på någon bänk, främst för min egen skull. Sedan drar man igång. "Lilla C och Lilla J - ni måste gå bakom mig när jag kör vagnen och se till att inte släppa mig ur sikte." Efter en stund när intresset för "följa-pappa-med-vagnen-leken" svalnar så ställer jag vagnen. "Lilla J - stanna här och vakta vagnen. Rör dig inte ur fläcken." "Lilla C - följ mig!" Sedan lastar jag Lilla C med varor och därefter tillbaka till Lilla J som står kvar och vaktar vagnen. Sedan skiftar man roller. Man kan köra det två gånger per barn. När även det intresset börjar ebba ut så är ett annat trick att låta dem vara med och välja. De varorna har man sparat till sist. "Lilla C - jag vill att du plockar ut de tio finaste clementinerna och lägger dem i platspåsen". "Lilla J - välj ut två sorters paketglass du tror att alla i familjen tycker om". När det sedan börjar dra ihop sig så skickar jag iväg Lilla C. "Gå i förväg och leta upp kassan med kortast kö så kommer vi efter dig." Väl i kassakön, vilken som vanligt är milslång, så har man sparat det enklaste tricket. "Om du står här Lilla C så väljer jag och Lilla J ut lördagsgodis till honom." Sedan skiftar vi roller igen.

Det är kul att handla med pappa....

Bloggandet blev lite uppdelat i dag. Efter ett uppehåll har jag förlyttat mig från tryggheten hemma i Täby - till supertryggheten hemma hos stor-stora A (dvs mamma, eller morsan som jag kallar henne). Jag har jobbmöten både i Malmö och Köpenhamn i veckan och då passar jag på att flytta hem till mamma ett par dagar. Till Borgmästargården i Malmö, för er som vet var det ligger. Jag satt och bloggade och glömde tiden... 50 min före avgång från Arlanda tittade jag på klockan... Ehh, måste nog avsluta packningen nu... Ehh, Susanne jag är lite sen och hinner nog inte ringa taxi, du skulle väl inte kunna... Jag vet inte riktigt hur det gick till men 10 min före avgång sitter jag fastspänd på min plats i planet.

Tänkte bara nämna också att jag kontaktade kommunen i dag för att diskutera vidare kring brandsäkerhetsfrågor. Jag vände mig till vår huvudmotpart vad det gäller lokaler och frågade vad det egentligen är som gäller och hur ansvarsfördelningen ser ut. Man vill ju inte hamna i finkan, liksom... För er som är intresserade av nästa avsnitt i dramatiken kring förenings- och kommunsamverkan i Täby - följ bloggen.


Förlust mot Pixbo

Pixbo var bra i går. Ett riktigt homogent lagbygge utan några direkta svaga punkter. Lite grand som IKSU. En otroligt stabil backlinje där inte minst deras finska back Paula Jouhten imponerar stort. Elinor Nilsson var en klar stjärna i Engelholm i fjol, men i Pixbo sitter hon på bänken. Väldigt talande för de stora skillnaderna i Elitserien. Och precis som jag trodde så är Johan Fredriksson väldigt viktigt på bänken. I Tibble kan man sitta väldigt nära spelarbänken och det är imponerande att se Johan in action på nära håll. Jag tror att Pixbo kan överraska i slutspelet. Ja, eller överraska och överraska. Inför säsongen var de en av favoriterna och nu får de nog finna sig i att vara tillbaka där.

Vår sjuk- och skadebänk är snart lika stor som spelarbänken men det kan vi inte skylla på. Bara att ta nya tag inför matchen mot Engelholm i dag.

Våra juniorer åkte ut direkt i regionslutspelet DJ18 SM. Förlust mot både Telge och Hässelby. Det är två bra lag och nu blir det de som får fightas med Täby FC om platsen på innebandyfesten. Jag önskar slutsegraren lycka till och höjer ett varningens finger för RIG och Pixbo IBF i finalspelet, men det kanske är att slå in öppna dörrar.

Under gårdagen hade vi interutbildning för våra ledare för de yngsta lagen, Födda 97 och yngre. Detta vara andra steget och jag var med på morgonen som handlade om skott- och teknikövningar samt målvaktsspel. Det var kul att se oss till största delen gubbar som skulle öva sidledsförflyttningar. Tänk "orörliga kylskåp" så har ni bilden klart för er. Vår damlagsmålvakt Malin Westerberg var med under målvaktsdelen och hon är en riktigt bra målvaktstränare och ledare. Häftigt! Daniel och Göran - ni var ockå bra :-)

Svar på tal

Stort tack Gittan för intervjun, den speglade väldigt väl det jag försökte få fram. Det var nog inte lätt att få med allt som jag pratade om, men du gjorde ett fantastiskt bra jobb. Det var bara en liten, liten detalj som jag var otydlig på. Min ibland lätt grötiga skånsk-stockholmska dialekt kan eventuellt ha spelat in här... En rättelse :

"Vi försöker hålla ihop åldersgrupperna, för vi vill inte skapa unika elitlag, men tjejerna får även möjlighet att träna enstaka träningar och matcher med äldre spelare."

Skulle istället vara:

Vi försöker hålla ihop åldersgrupperna, för vi vill inte skapa unika elitlag, men spelarna får även möjlighet att träna enstaka träningar och matcher med äldre spelare."

Dvs: inte "tjejerna" utan "spelarna". Hela vårt upplägg är nämligen lika relevant för killarna som för tjejerna. Täby IS är en förening som till 60% består av killar och 40% tjejer, så där ungefär. Det är lätt hänt att tjejerna och damerna får mest uppmärksamhet just nu. Damerna spelar i Elitserien och vi har historiskt sätt haft fler framgångar på tjejsidan, så det är kanske inte så konstigt. Och eftersom jag skriver, och kan, betydligt mer om dam/ tjejsidan så får jag nog personligen den stämpeln också.

Våra ambitioner på killsidan är precis lika höga som på tjejsidan. Resan dit är mycket längre, men vi har tålamod och tänker hela tiden långsiktigt. Därför är det viktig för mig att bemöta det som kommenterats i anslutning till intervjun på förbundets hemsida, även om det är anonymt inlagt.

För några år sedan hade vi en livlig debatt om att utöka samarbetet mellan föreningarna i kommunen. Det spår som drevs längst var den om att slå samman de två största föreningarna Täby IS innebandy och dåvarande IFK Täby innebandy. Jag stod själv i främsta ledet och argumenterade friskt om det nödvändiga i att bilda en ny stor innebandyförening där merparten av alla våra ungdomar kunde samlas. Utan att gå in på några som helst detaljer (den boken får någon annan skriva) så kan vi alla konstatera att det inte blev något av med de planerna. Ett annat spår som diskuterades (dock inte lika högljutt) både före, under och efter den processen var att göra om Täby IS till en renodlad tjejförening och IFK Täby (nuvarande Täby FC) till en renodlad killförening.

Även den tanken förkastades och än idag är den helt otänkbar för oss. Täby IS är en bredd- och elitförening för både killar och tjejer - och alla är välkomna att vara med. Så kan man väl kortfattat beskriva vår verksamhetsidé. Jag har faktiskt ingen aning om vem som lagt in de anonyma inläggen, men det är ingen person som är särskilt väl insatt, så långt kan jag se. Dessutom är faktauppgifterna helt fel, så de lämnar jag därhän. Täby FC's ledning är väl införstådd med, och respektar fullt ut, de planer och tankar som vi har om framtiden för vår förening - likväl som vi respekterar deras på samma sätt. Vi har en mycket bra dialog med ömsesidig respekt och förståelse. De bästa av grannar helt enkelt. Och bara för att vara extra tydlig. Det finns inga som helst planer från vår sida på några nya strukturgrepp inom innebandyn i Täby. Samarbetar gör vi däremot gärna, helst ännu mer än i dag.

Bredden har vi definitivt, och för de som betvivlar kvalitéten på vår elitsatsning på killsidan rekommenderar jag att gå in på Stockholm innebandyförbunds hemsida och leta upp tabellerna för våra killar P94 och yngre.

Om ni vill ha lite mer kött på benen i ämnet kan jag också rekommendera mitt introverta Täby IS inlägg från december.


Inspirerad och nedtryckt (not)

Den senaste tiden har till största delen varit väldigt inspirerande och upplyftande. Jag återkommer till det längre ner. Men nu ikväll hade jag ett helt bedrövligt möte. Ni vet att jag blivit kallat till ett "tillrättavisningsmöte" med kommunen angående vår brandlarmsincident för några månader sedan. Ni vet när vi drog igång brandlarmet med vår rökmaskin.

Med på mötet var en brandskyddspecialist som arbetar på uppdrag från kommunen. Han hade någon form av titel som jag inte lade på minnet, inget nedsättande, men det är inte riktigt min värld så jag minns inte. Dessutom en representant från Medley, som har hand om driften av Tibblehallen . Och slutligen då en representant från kommunen som är ägare och huvudansvarig för alla lokaler. Vi satt i närmare två timmar och det utvecklade sig trist nog till ett väldigt otrevligt möte. Delvis var det långa utläggningar kring regelverk och ansvarsfördelning där jag helt ofrivilligt i det närmaste ikläddes rollen som representant för allt föreningsliv i Täby. Delvis var det en pajkastning kring vem som sagt vad och vem som inte följt vems instruktioner. Ja, ni kan tänka er. I princip kan man sammanfatta det hela så här: OBS min version, skulle kanske beskrivas annorlunda av andra...

1) Vår rökmaskin utlöste larmet - jag erkänner! Så var det, även om den tekniska brandrapporten skrev "tekniskt fel".
2) Vi utrymde inte lokalen - jag erkänner! Det var fel av oss. Det vet ju alla att man ska utrymma när brandlarmet ljuder
3) Personalen anmodade oss att utrymma och vi var otrevliga tillbaka. - Jag säger "icke skyldig". Ingen av alla de ledare och funktionärer jag pratat med känns vid någon anmodan till utrymning. Jag hade själv en dialog med personalen i samband med larmet och jag säger samma sak. Här står ord mot ord.
4) Kommunen vill att vi ska betala fakturan för brandkårsutryckningen, drygt 5.000 bagis. - Här säger jag nej. Vi har bett om lov att använda rökmaskinen. Eftersom vi inte känner till hur rökdetektorer osv. fungerar, så kan vi inte bedöma lämpligheten i att använda den. De tre senaste åren har vi använt rök uppskattningsvis 30-40 gånger utan några som helst problem. Godkännandet fick vi av förvaltarna av Tibblehallen, dvs Medley, och vi har använt rökmaskinen med deras goda minne hela tiden. Men nej - vi har inget skriftligt avtal kring detta...

Nu är jag inte en person som låter mig nedtryckas så där i största allmänhet, men tro mig, kommunrepresentanten gjorde vad hon kunde. Visste ni att jag kunde fått två års fängelse på kuppen, enligt henne? Det slutade med att jag blankt vägrade att ta fakturan, och att kommunrepresentanten minsann skulle nagelfara Täby IS och se till så att alla eventuella felsteg i framtiden skulle bestraffas och hon inte skulle se mellan fingrarna vad gällde speciellt oss. Jag avslutade med att säga att jag noterade hennes hotelser.


Det kanske var korkat av mig att medverka till att det blev ett bråk så där. I ett annat läge hade vi säkert kunna dela på kostnaden eller hittat någon annan kompromiss, men jag blev så förbannad på hela upplägget där det nu i efterhand framstår som att hela mötet bara gick ut på att jag skulle ta skit av tre sampratade personer samt dessutom sitta med hela skuldansvaret och hela kostnaden. Kommun och föreningsliv i samverkan - jojo.


För mig framgick det för övrigt hur oklar hela ansvarfrågan kring användande av hallar generellt sätt ser ut. Framförallt kring brandskydd och brandsäkerhet. Inga instruktioner eller regelverk så vitt jag kan se och framförallt ingen som helst diskussion i ämnet. Men det kommer nog framöver har jag en svaaaag känsla av...

Visst är det är kul med ideellt arbete...


Om man då övergår till det som jag egentligen tänkt skriva om, nämligen den mer inspirerande delav av mitt innebandyliv. Nu nyligen har jag blivit intervjuad två gånger. Först av en aktad och välrenommerad skribent (ha, ha får väl smöra lite, får se hur jag reagerar när jag väl ser resultatet). Intervjun kommer att publiceras under morgondagen om jag förstått det rätt. Och sedan en andra intervju av projeketet "Lyfta Damelit", eller rättare sagt av det företag som fått i uppdrag att analysera läget i Damelitföreningarna.

Båda intervjuerna hanterade bl.a. frågan om Damelitens utveckling framöver och jag inser nu i efterhand att jag kanske inte tänkt igenom frågan så mycket tidigare. Jag "tvingades" att svara på frågor och "tvingades" därmed också att ta ställning. Mot slutet av den andra intervjun upptäckte jag att jag hade nog t.o.m. ändrat ståndpunkter i en del frågor. En fråga som jag inte tänkt så mycket på tidigare är den om konkurrens. Min uppfattning är att konkurrens är grunden till all utveckling. Lokalt här i Täby har vi alltid "fightats" med Täby FC (tidigare IFK Täby), ibland lite på skoj och ibland på blodigt allvar. Det har drivit oss till att utvecklas och bli bättre och jag är helt säker på att Täby FC skulle ge samma beskrivning.

Detsamma gäller nu våra lokalkonkurrenter i Elitserien, Huddinge IK och Balrog. Det är klart att vi måste utvecklas och helst bli bättre än dem. Annars kommer vi ju inte att överleva på sikt. Detsamma gäller hela Elitserien. Vi måste få mycket mer konkurrens, på alla plan. Det ska vara "skitsvårt" att ta sig till Elitserien och det ska vara lika "skitsvårt" att klara sig kvar. Och det ska vara otroligt svårt att ta sig till slutspel, gå till final, etc. Det ska dessutom kosta en hel del, enkelserie är ett måste, osv. Ja, ni följer nog mitt resonemang. Allt detta för att utveckla oss själva och för att utveckla hela Daminnebandyn. Om det är för enkelt så får det ingen status - och det är det värsta som kan hända.

Och vi kanske bara ska ha 12 lag i Elitserien, allt för att öka konkurrensen? Eller kanske dela upp serien efter halva tiden där de bästa gör upp medaljerna och resten fightas om att slippa åka ner. Konkurrens, konkurrens och åter konkurrens.

Det som nog var mest beklämmande i intervjun av "Lyfta Damelit" var att det var ingen annan som hade nämnt det tidigare. Snarare var det tvärt om att man tyckte att konkurrensen var jobbig och att man helst ville minska den. Lite skyddad verkstad så där. Snacka om att vara på defensiven = noll utveckling.


I båda intervjuerna pratade vi också en del om föreningsstruktur, organisation osv. Jag lämnar frågan här annars tycker nog alla att jag bara är en uppblåst kaxpelle. Och det kan man ju få äta upp framöver. Jag tyckte för övrigt, på en direkt fråga, att Pixbo är den mest välutvecklade Damelitföreningen i Sverige. Ta till er i Götet - ni är bra!

Vi har kanske ett innebandygymnasium i Täby till hösten förresten, bara så där (Förlåt Göran, det var nog bra ändå).


Det är mycket nu...

Mycket på jobbet och mycket med innebandyn. Då hinner jag inte blogga lika frekvent. Har egentligen en hel del i huvudet.

Först...

Hur kan Engelholm i helgens viktiga match mot Rönnby enbart ställa 14 spelare på banan? Inför säsongen värvade man flest av alla och gjorde en nysatsning. Visst, man har säker haft skador och andra naturliga frånfall, men man har också ett seniorlag till i föreningen genom Engelholm Ungdom. Att så här i slutspurten endast mäkta med att ställa 14 spelare på banan känns inte seriöst. Det är något som inte står rätt till i Nordvästra Skåne.

Hur kan Rönnby i sin Göteborg/Engelholm turné enbart ta med sig 13 spelare? Under säsong har man varvat matcherna genom att till och från bänka förstakedjan för att spara dem "pga av det hårda programmet". Flera gånger har det resulterat i ras under de perioder som de bänkats. Nu senast mot Endre förra helgen. Jag vet inte orsaken till denna spelarbrist, men det är en tydlig signal om att allt inte står rätt till.

Ytterligare ett lag har likartade problem, nämligen Falun. Nu senast tackade Sara Kristofersson nej till landslagsspel för att hon är sliten och vill satsa på laget och slutspel. Även Falun har spelat otroligt ojämnt över säsongen och varvar strålande spel med väldigt mediokra tillställningar.

I mina ögon har alla dessa tre föreningar någon form av problem, men jag vet inte vad. Och jag tror nog att jag avstår från vidare spekulationer...

Sedan...

Satte Ö-vik sin sista potatis när man förlorade mot Karlstad i helgen? Dubbla förluster mot Värmlänningarna har man inte råd med om man ska till slutspel. Jag tror att de är borta.

Fortsätter Dalens förlusttrend... då är de inte med i slutspelet heller. Undrar vem IKSU ska välja då?

Tog KAIS Mora och Endre sista halmstrået? Håller Huddinge? Håller vi? Ha, ha, att spekulera kring slutspelskandidaterna är roligt och äntligen är det lite drag och spänning i Elitserien.

Och mera...

Regionslutspelet i helgen (Östra gruppen) för DJSM ser ut att bli en farsartad historia. Sex lag ska göra upp om en mycket attraktiv plats på Innebandyfesten:
Täby IS - spelar dubbla Elitseriematcher lördag + söndag mot Pixbo och Engelholm. Prioriteringen är solklar för vår del. Elitserien går först.
Huddinge IK - spelar också dubbla Elitseriematcher. Jag tror att deras prioritering också är enkel.
Hammarby - Juniorerna är numera samma som damlaget och de har också en seriematch på söndag som krockar. Spelas samtidigt som en eventuellt semifinal på söndag.
Täby FC - Samma visa där; juniorer = damlag, men de har kunnat flytta sina matcher i Damserien (Div 2 Stockholm) och kan sätta bästa lag på plan.
Hässelby - Precis samma som Täby FC. Har flyttat matcher för att kunna prioritera JSM.
Telge SIBF - Juniorer är delvis samma som damlag och de har match på lördag. De flyttade (Telge är arrangör) gruppspelsmatchen mot oss till fredag kväll allt för att kunna ställa det bästa laget på plan i alla matcherna.

Summa sumarum, de tre lag som jag betraktar som starkast: Huddinge IK, Hammarby och vi själva kan inte ställa upp med bästa manskap. Fältet är fritt för Hässelby, Täby FC och Telge som har kunnat flyttat runt sina matcher och som ställer upp med sina bästa lag. Vi har gnällt tidigare år på att Innebandyfesten har krockat med förbundsserierna, nu fick vi som vi ville att Innebandyfesten inte krockar längre. Istället fick vi en värre krock än någonsin under regionslutspelet. Nåja, det känns svårt att klaga. Jag vet att helgerna inte räcker till för hela programmet. Bitter? Nej, inte alls. Låt oss spela om det först, så kan jag eventuellt få vara bitter efteråt istället...

Ännu lite till...

Susanne och jag såg andra halvan av CTFC och Jönköping idag. Starkt av CTFC att vinna när man inte spelar på topp. Saknade Danne idag. Stackars Jönköping var nästan förtvivlade efter slutsignalen. De kämpade och slet matchen igenom och hade slutligen öppet mål med 10 sekunder kvar - och missade. Är man ett lag i motgång så är man.

Och slutligen...

Det händer mycket intressant nu på innebandyfronten. Låt mig få återkomma...

Höll på att glömma...

Vi vann över Hammarby i DM i går och spelar final mot Balrog inom kort. Ärligt talat en ganska medioker historia, men kul att de unga tar chansen när de får den. Jag tänker självklart på Sofie Eklöw 16 år som helt klart är ett framtidsnamn att lägga på minnet.

Torsk mot Balrog

Det är väl inte så mycket att säga om det. Vi gör en bra match men speciellt Balrogs förstalina är helt grym. Trots att alla spelare är väl samlade och tar bra position så har de (speciellt Minne) en förmåga att hålla i bollen en liten, liten stund extra och helt plötsligt så är alla markeringar borta. Det såg retfullt enkelt ut flera gånger.

Matchen var i publikens smak. Många chanser år båda hållen och bitvis underhållande spel. Men periodvis lite avslaget också. Ingen riktig derbystämning. Utom i slutet när de nyblivna landslagsspelarna Sara Bergström och Erika Tjusberg krockade och låg kvar på golvet ganska länge. Usch det såg inte bra ut från läktarhåll men båda reste sig så småningom. Fullt liv på bänken och Balrogs tränare skrek högst.

Vi har åtminstone en bra förmåga att göra mål mot Balrog. 14 mål i serien så här lång har nog ingen annan mäktat med. Deras backlinje är stabil. Matilda Holmbom har hittat hem till backplats och spelade klart bättre än i början av serien. Jag förstår precis varför forwards inte gillar att möta henne. Ha, ha jag var nog likadan när jag var aktiv en gång i tiden.

Det blev både städning, undanplockning, barntröstning och jobb efter matchen. Därav det sena inlägget. God Natt!

Härligt Sara Bergström!

Första gången jag såg Sara spela var i Gröndalshallen i Nynäshamn 2005. Vi mötte Ristomta (numera Nynäshamns IBK) i Dam Div 2 här i Stockholm. Redan innan matchen var hon ett bekant namn och jag var väldigt nyfiken. Förväntningarna infriades helt och även om vi vann enkelt (6-1 i en tidig seriefinal) så var Sara otroligt bra. Vi stängde av hennes löpvägar i spelvändningarna så hon fick nog bara till en assist :-), men det som imponerade mest var hennes spelsinne. Hon öste in poäng redan då och vann skytteligan i Dam Div 2 både det året och året därpå.

Våren 2006 kom Sara till Täby och var med från början i vår Elitseriesatsning. Det var en omställning från Div 2 och det tog ett tag innan hon vande sig vid att inte vara den som ska göra alla poäng. Det fanns andra spelare runt omkring som både leverade och förväntade sig att få pass tillbaka. Och sakta men säkert lyfte Sara sig i match efter match och till sist blev hon bästa poängplockare ändå.

I år har Sara fortsatt att utvecklas och det är definitivt inte slut där. Sara har en träningsvilja och inställning till innebandyn som gör att hon kommer att fortsätta utvecklas. I fjol skrev jag en krönika där jag nämnde att Sara hade utvecklats mycket och att det bl.a. berodde på att hon knappt missat en enda träning under hela säsongen. På träningen efter kom Sara fram till mig och sa lite försynt: "det stämde inte det som du skrev Göran, om man ska vara noga så har jag faktiskt inte missat en enda träning på hela säsongen".

Stort grattis Sara, du är väl värd chansen! Glöm bara inte bort att ha kul också.

Truppen i övrigt var lite överaskande. Framförallt de namnen som inte var med. Tydligen var en del icke-namngivna spelare indisponibla, så det förklarar väl en del. Förutom Sara så är det tre debutanter som känns väldigt roligt att de fått chansen:

- Erika Tjusberg är Balrogs bästa back i match efter match och det är helt välförtjänt att hon får chansen.
- Elin Reinestrand i Karlstad spelar en rak och enkel innebandy och gör väldigt få misstag. Jag har mest imponerats av hennes defensiva kvaliteer men nu när Jan Vaara också nämnder hennes offensiv så känns det bra att hon får chansen.
- Anna Wijk är kanske den största talangen som finns i Sverige just nu. Jag hade förmånen att se henne redan 2005 när hon spelade i Alba. Redan då syntes det vilken potential som fanns. Kul att landslagsledningen vågar ta med henne redan nu.

Balrog borta är inte det lättaste

På onsdag spelar vi mot Balrog borta. Knappast en enkel uppgift. Balrog kör över allt och alla för närvarande och deras nyckelspelare levererar hela tiden. Är det månne deras slutspelskänsla som börjar infinna sig eller är det något annat?

Storvinster mot Huddinge, 16-0 på två matcher, och 8-0 på Karlstad imponerar. Det är inte ofta man håller nollan i innebandy och man gör det tre gånger på en vecka. Otroligt faktiskt. Vinsten mot Rönnby i helgen förvånar mig inte alls däremot. Balrog känns klart starkare och Rönnby har en alldeles för tunn trupp. Jag tror inte att de går till final i år. Törs man gissa på att Helena Lundqvist dyker upp snart? Bara en dryg vecka kvar innan övergångsfönstret stänger. Och stackars Sala SIlverstaden lär inte behålla sin förstaplats i Div 1 Östra när Helena försvinner.

Kan vi vinna mot Balrog då? Klart vi kan. Inte bara för att Barlog kanske blivit övermodiga med sina segrar, utan för att vi spelar en bra innebandy. Notera!! att vi lyckats skriva en "inför matchen analys". Klicka på Angels längst ned till vänster på sidan och sedan hittar du säkert rätt. Kors i taket. Det tål att firas! Varför inte med en vinst på onsdag.

Resultaten i helgen var ganska bra för oss. Endre, Ö-vik och KAIS Mora har nu en bit upp till sluspelsplatsen och det blir inte lätt att hinna ifatt. Alla vi andra ovanför kommar att kämpa livet ur oss för att behålla våra slutspelsplatser. Mitt tips är att de inte klarar det, men hur bra är jag på att tippa?

Två intressanta innebandymöten i går kväll. Ett kring nästa säsongs struktur på junior- och damsidan. Och ett annat kring marknads- och evenemangsbiten. Kändes bra båda två - även om det som vanligt återstår mycket jobb. Vad gäller strukturfrågan så handlar det också mycket om förankring och att få alla att driva i samma riktning. En underskattad del av föreningsutveckling...

Järfälla hemma i Tibble, och samarbetet? med Djurgården

Den matchen vill jag inte missa. Jag träffade en del folk i Järfällas arrangemangsgrupp redan i måndags, när jag satt och filosoferade ni vet, när de "inspekterade" arenan. Jag förklarade att de inte behövde använda CTFC.s reklamfyllda sarg, det finns en annan utan reklam. Förlåt CTFC! De fick en mini-förklaring över musikanläggningen, och nej, de där fina spotlighterna i taket går inte att använda. Elen i Tibble är från 70-talet och det är mycket som inte funkar, tyvärr. Belysningen på läktaren släcker man i vaktmästarkuren utanför hallen, och jag pekade ut de två reglagen där man kan släcka hallbelysningen.

Det ska bli intressant att se hur de väljer att köra själva arrangemanget. Kanske få lite inspiration? Blir det någon intro? Vilken musik? Hur gör de vid målen? Någon kringaktivitet? Alla tips är bra! Vi satte som mål för vår egen del att få till ett publiksnitt på 400. I fjol hade vi ett snitt på 243 och i år ligger vi så här långt på 244. En ökning (ha, ha) men långt ifrån vårt mål. Vi hade många tankar och idéer när vi hade arrangemangsmöte i början av säsongen, men vi har inte haft ork och kraft att genomföra det vi planerade. Det blir så ibland i ideellt drivna organisationer och vi har varit tvungna att prioritera annat. Jag vet att vi kan nå vårt mål. Det är inte idéerna, ambitionerna och planerna som saknas. Bara kraften, så här långt.

Jag läste på Ladies Edition om samarbetsplanerna mellan Djurgården och Järfälla. Jag blev ärligt talat lite förvånad. Om man börjar med damsidan, som jag som vanligt har lite bättre koll på, så havererade Järfällas Damlag inför säsongen och spelarna spreds för vinden. Man har kvar ett juniorlag och en grupp per vartannat årskull. En ganska begränsad tjejverksamhet ärligt talat. I Djurgården har man ett damlag på väg uppåt. Man leder Div 2 här i Stockholm och allt tyder på att de får kvala till Div 1 till våren. På ungdomssidan är det också en begränsad verksamhet, lite strölag här och där ser det ut som, och helt utan framgångar.¨Det kan finnas en synergieffekt på seniornivå men annars har jag väldigt svårt att se poängen med samarbetet.

Järfällas har däremot en stor och framgångsrik verksamhet på killsidan. Seniorer i SSL samt både juniorer och ungdomslag på toppnivå i många årskullar. Det ser väldigt bra ut. I Djurgården har man en sovande verksamhet med herrar i Div 5 och spridda ungdomslag långt ner i Divisionerna.

Vad ska man då samarbeta kring? Geografiskt ligger föreningarna långt ifrån varandra och det är inte ens enkelt att ta sig emellan med kollektiva medel. I Ladies Edition pratar man om utbyte av ledare och ungdomar. Jag förstår ingenting. Jag kan se vissa synergier mellan det uppåtgående damlaget i Djurgården och den gemensamma (visserligen ganska begränsade, även sammanslaget) ungdomsverksamheten. På herr/killsidan ser jag inga synergier alls. Är det namnet som Järfälla är ute efter? Ser Djurgården en väg ur anonymiteten? Varfär säger man inget om det isåfall.

Är det en tillfällighet att man inte skriver något alls om detta varken på Djurgårdens eller på Järfällas hemsida? Är det en anka rent av? Ärligt talat, jag förstår ingenting. Kan kanske Gittan sprida någor ljus över detta? Du som trots allt spelar i Djurgården.

RSS 2.0