Daniel Holm ny kanslist
Då var det officiellt nu då. Det som varit klart ett litet tag släppte vi i dag som en nyhet för våra medlemmar och andra intressenter. Daniel Holm är vår nya kanslist med start den 8 december. Det var en del som noterade följande nyhet på innebandyförbundet Tävlingskonsulent sökes och började nog spekulera en del. Kolla datumen så ser ni hur lång uppsägningstid han hade :-)
Det är ett steg i vår omorganisation som vi påbörjade för ett tag sedan. Det hela inleddes med att vi gick igenom ordentligt vad vi som föreningen verkligen behövde och vad våra medlemmar efterfrågar.
Det ska bli fantastsikt spännande att jobba vidare med att utveckla föreningen tillsammans med Daniel. Förutom att jobba med en del mer traditionella kanslitjänster så ska han också ta hand om alla våra arrangemang som projektledare. Plus en massa annat....
Vår nya hemsida är snart också färdig för lansering och med hjälp av den tror jag att all vår interna kommunikation kan bli så väldigt mycket effektivare. Äntligen, äntligen en hemsida att vara lite stolt över. Nja, det är inget under av design och funktion, utan ett helt vanlig hemsida med alla de funktioner vi behöver. Så enkelt, men ändå har det varit så otroligt svårt för oss att få till. Det blir så ibland i ideélla organisationer.
Jag försöker nu sätta ihop ett lite introduktionsprogram för den första tiden för Daniel. Som sagt - väldigt, väldigt spännande.
Det är ett steg i vår omorganisation som vi påbörjade för ett tag sedan. Det hela inleddes med att vi gick igenom ordentligt vad vi som föreningen verkligen behövde och vad våra medlemmar efterfrågar.
Det ska bli fantastsikt spännande att jobba vidare med att utveckla föreningen tillsammans med Daniel. Förutom att jobba med en del mer traditionella kanslitjänster så ska han också ta hand om alla våra arrangemang som projektledare. Plus en massa annat....
Vår nya hemsida är snart också färdig för lansering och med hjälp av den tror jag att all vår interna kommunikation kan bli så väldigt mycket effektivare. Äntligen, äntligen en hemsida att vara lite stolt över. Nja, det är inget under av design och funktion, utan ett helt vanlig hemsida med alla de funktioner vi behöver. Så enkelt, men ändå har det varit så otroligt svårt för oss att få till. Det blir så ibland i ideélla organisationer.
Jag försöker nu sätta ihop ett lite introduktionsprogram för den första tiden för Daniel. Som sagt - väldigt, väldigt spännande.
Appropå Endre och Huddinge
Jag är inte ett dugg nervös för att möta Huddinge i Elitserien. Efter att ha beskådat dagens match mellan Balrog och Huddinge känner jag mig ganska lugn och trygg. Det ska bli riktigt roligt att tvåla till lokalkonkurrenten.
Jag skrev i ett tidigare inlägg inför matchen mot Endre: "Det skulle vara otroligt intressant att se vad Mika Packalen gjort med laget. Ett riktigt tungt tränarnamn i en trupp som jag personligen inte skulle beskriva som den mest skolade rent innebandymässigt."
Svaret fick vi här. Endre går tillbaka till sitt gamla sätt att spela innebandy. Det funkade tydligen inte så bra att vara det spelförande laget... Jag backar också mitt tidigare inlägg om den nyvunna positiva tonen på deras hemsida/blogg, jag hade bara inte hunnit läsa deras matchreferat...
Jag skrev i ett tidigare inlägg inför matchen mot Endre: "Det skulle vara otroligt intressant att se vad Mika Packalen gjort med laget. Ett riktigt tungt tränarnamn i en trupp som jag personligen inte skulle beskriva som den mest skolade rent innebandymässigt."
Svaret fick vi här. Endre går tillbaka till sitt gamla sätt att spela innebandy. Det funkade tydligen inte så bra att vara det spelförande laget... Jag backar också mitt tidigare inlägg om den nyvunna positiva tonen på deras hemsida/blogg, jag hade bara inte hunnit läsa deras matchreferat...
Jag förstår inte hur Balrog tänker
Balrog har sagt att man tycker det är för många Stockholmslag i Elitserien. Två räcker! Efter dagens match mot Huddinge förstår jag inte vad som är problemet. Över 500 pers på läktaren, derbystämmning och en bra kamp. Kan det bli bättre? Visserligen flest Huddingesupportrar, men de har åtminstone betalt inträde... Vi var dessutom säkert 40-50 st från Täby som hade tagit oss de knappa 4 milen till Botkyrka.
Matchen var av karaktären "intressant". Balrog hade full kontroll under två perioder och Huddinge såg ut som ett slaget lag. Men i början av tredje perioden gjorde Huddinge först två mål inom 10 sekunder, och två minuter senare kvitterade man till 6-6. Balrog såg mest förvånade ut men trodde nog att allt nog skulle ordna sig ändå. Men Huddinge är ett riktigt fightergäng och kämpade furiöst resten av matchen. Matchen slutade 7-7.
Några andra iakttagelser: Ranja Varli och Helga Karlsson hade en intressant match i matchen med många tuffa bataljer. Spännande att se när Ranja crosscheckar Helga ur en skärmytsling med annan Huddingespelare. Systerkampen mellan Tjusberg och Tjusberg var också intressant. Storasyster var för övrigt Balrogs bästa back, precis som alla andra gånger jag sett Balrog spela de senaste två åren. Kul att också se vinnarskallen i Hermine Dahlerus. Ärligt talat var jag lite besviken på hennnes insatser i en del matcher jag såg i fjol. Men både i dag och i matchen mot oss senast så var hon bitvis fantastiskt duktig.
Också värt att nämnas var det förträffliga domarparet Kirch/Korpi som var föredömliga. Eller egentligen - de gjorde sitt jobb, och gjorde det bra.
Bara för att ansluta tilll rubriken. Jag tror att Balrog är nervösa för den lokala konkurrensen. Med all rätt. I dag fick jag två nya övergångspapper i min hand. Två 15-åriga tjejer från Balrog som hellre åker till Täby och spelar innebandy med vårt duktiga F93-lag. Hmm, hur står det till i Botkyrka egentligen?
Matchen var av karaktären "intressant". Balrog hade full kontroll under två perioder och Huddinge såg ut som ett slaget lag. Men i början av tredje perioden gjorde Huddinge först två mål inom 10 sekunder, och två minuter senare kvitterade man till 6-6. Balrog såg mest förvånade ut men trodde nog att allt nog skulle ordna sig ändå. Men Huddinge är ett riktigt fightergäng och kämpade furiöst resten av matchen. Matchen slutade 7-7.
Några andra iakttagelser: Ranja Varli och Helga Karlsson hade en intressant match i matchen med många tuffa bataljer. Spännande att se när Ranja crosscheckar Helga ur en skärmytsling med annan Huddingespelare. Systerkampen mellan Tjusberg och Tjusberg var också intressant. Storasyster var för övrigt Balrogs bästa back, precis som alla andra gånger jag sett Balrog spela de senaste två åren. Kul att också se vinnarskallen i Hermine Dahlerus. Ärligt talat var jag lite besviken på hennnes insatser i en del matcher jag såg i fjol. Men både i dag och i matchen mot oss senast så var hon bitvis fantastiskt duktig.
Också värt att nämnas var det förträffliga domarparet Kirch/Korpi som var föredömliga. Eller egentligen - de gjorde sitt jobb, och gjorde det bra.
Bara för att ansluta tilll rubriken. Jag tror att Balrog är nervösa för den lokala konkurrensen. Med all rätt. I dag fick jag två nya övergångspapper i min hand. Två 15-åriga tjejer från Balrog som hellre åker till Täby och spelar innebandy med vårt duktiga F93-lag. Hmm, hur står det till i Botkyrka egentligen?
Ändrade förutsättningar för RIG
Ja, detta är en fråga som uppenbarligen rör upp känslor på många håll. Allting handlar om i vilken position man sitter och vilka intressen man representerar. Täby IS är en Sveriges mest framgångsrika ungdomsföreningar som har höga ambitioner både på ungdoms- och seniorsidan. Vad gäller framgångar så här långt så har de kommit nästan uteslutande på tjejsidan, men våra ambitioner för killarna är på lång sikt lika höga. Jag kommer i inlägg längre fram beskriva varför vi lyckats bättre med tjejerna. Och det är inte p.g.a. av föreningen har gjort ett medvetet val att enbart satsa på tjejerna, som många felaktigt tror.
Men åter till frågan om RIG. Jag känner en stor stolthet över att Täby IS har spelare som spelar i RIG. Det är prestigefyllt och är ett bevis på att vi som förening kan producera talanger på hög nivå. Vi vet att förutsättningarna på RIG är väldigt bra med fina träningsmöjligheter, duktiga tränare och spelarna ges en fantasisk möjlighet att utvecklas både som individer och som innebandyspelare. Jag skulle aldrig avråda någon spelare från att söka till RIG.
Jag är givetvis medveten om det finns en risk för att spelaren aldrig återvänder till oss, vilken orsak det än må vara, och om det inte blir extremt många spelare som samtidigt söker sig dit så är det en risk som jag tror att alla föreningar är beredda att ta.
Det som känns lite mer mentalt besvärligt är att några av våra värsta konkurrenter i Elitserien, Dalen och IKSU ser RIG som en självklar rekryteringsbas och har också ett väl utvecklat samarbete med RIG. Jag vill inte gå så långt som att säga att en av förutsättningarna för att Umeå fortsatta ska kunna ha två lag i Elitserien beror på RIG, men tanken finns där. Men vi kan självklart leva med det också. Alla spelare har fritt att välja vilken förening man ska spela i.
Lite mer mentalt jobbigt är vetskapen om att få stöta på "våra egna" spelare i viktiga matcher, för vår del typiskt JSM. För Täby IS är det viktigt att ha framgångar i JSM, USM och inofficiella SM - Lunarstorm Cup. Det är ett viktigt marknadsföringsfönster och en stark morot för våra egna talanger.
För mig är ett SM-tecken lite heligt som man ska ha respekt för och vårda ömt. Det är därför som vi under flera år stridit för att SM-slutspelet för juniorer och ungdomar inte ska krocka med Förbundsserierna. Allt för att alla föreningar ska ges samma förutsättningar att ställa upp med sina bästa spelare med ambitionen att erövra ett SM-tecken. Då blir SM-tecknet värt så mycket mer! I år har man för första gången lagt slutspelet utan krock med förbundserierna. Mycket bra, tyvärr krockar istället kvalmatcherna vilket för vår del, med en stenhård konkurrens i Östra regionen, gör att vi får det väldigt jobbigt att ta oss till finalspelet. Men, men chansen finns fortfarande och vi ska spela om det först.
Av samma anledning tycker jag att det är olämpligt att RIG är med och spelar om SM-guldet. De bästa spelarna handplockas från hela landet och det känns inte som att de konkurrerar på samma vilkor som andra "normala" föreningar.
Det som också bör nämnas i sammanhanget är hur rekryteringen av talanger bedrivs. Under Distriktslags-SM för de ungdomar som har åldern inne för RIG, hårdbevakas och uppvaktas de största talangerna friskt. Detta mitt under pågående säsong och utan att moderföreningarna är inblandade alls. Jag upprepar: En av våra värsta konkurrenter värvar våra bästa spelare mitt under säsong och utan att ens ta kontakt med föreningen - detta helt och hållet med Svenska innebandyförbundets goda minne. Det är här logiken börjar kantra.
Jag vill fortsätta att kunna vara stolt över att vi har spelare som platsar i RIG. Men jag vill kunna göra det utan att samtidigt se dem som en av våra konkurrenter. Med det nya upplägget slipper vi det problemet.
En konsekvens av den här situationen är att vi som förening tvingas ta hand om våra lite yngre talanger på ett mer medvetet sätt än tidigare. Om våra talanger ska välja att stanna kvar i Täby IS istället för att gå till RIG, eller någon annanstans för den delen, så måste vi kunna erbjuda något som är intressant och utvecklande. Detta jobbar vi med mer medvetet idag.
Men åter till frågan om RIG. Jag känner en stor stolthet över att Täby IS har spelare som spelar i RIG. Det är prestigefyllt och är ett bevis på att vi som förening kan producera talanger på hög nivå. Vi vet att förutsättningarna på RIG är väldigt bra med fina träningsmöjligheter, duktiga tränare och spelarna ges en fantasisk möjlighet att utvecklas både som individer och som innebandyspelare. Jag skulle aldrig avråda någon spelare från att söka till RIG.
Jag är givetvis medveten om det finns en risk för att spelaren aldrig återvänder till oss, vilken orsak det än må vara, och om det inte blir extremt många spelare som samtidigt söker sig dit så är det en risk som jag tror att alla föreningar är beredda att ta.
Det som känns lite mer mentalt besvärligt är att några av våra värsta konkurrenter i Elitserien, Dalen och IKSU ser RIG som en självklar rekryteringsbas och har också ett väl utvecklat samarbete med RIG. Jag vill inte gå så långt som att säga att en av förutsättningarna för att Umeå fortsatta ska kunna ha två lag i Elitserien beror på RIG, men tanken finns där. Men vi kan självklart leva med det också. Alla spelare har fritt att välja vilken förening man ska spela i.
Lite mer mentalt jobbigt är vetskapen om att få stöta på "våra egna" spelare i viktiga matcher, för vår del typiskt JSM. För Täby IS är det viktigt att ha framgångar i JSM, USM och inofficiella SM - Lunarstorm Cup. Det är ett viktigt marknadsföringsfönster och en stark morot för våra egna talanger.
För mig är ett SM-tecken lite heligt som man ska ha respekt för och vårda ömt. Det är därför som vi under flera år stridit för att SM-slutspelet för juniorer och ungdomar inte ska krocka med Förbundsserierna. Allt för att alla föreningar ska ges samma förutsättningar att ställa upp med sina bästa spelare med ambitionen att erövra ett SM-tecken. Då blir SM-tecknet värt så mycket mer! I år har man för första gången lagt slutspelet utan krock med förbundserierna. Mycket bra, tyvärr krockar istället kvalmatcherna vilket för vår del, med en stenhård konkurrens i Östra regionen, gör att vi får det väldigt jobbigt att ta oss till finalspelet. Men, men chansen finns fortfarande och vi ska spela om det först.
Av samma anledning tycker jag att det är olämpligt att RIG är med och spelar om SM-guldet. De bästa spelarna handplockas från hela landet och det känns inte som att de konkurrerar på samma vilkor som andra "normala" föreningar.
Det som också bör nämnas i sammanhanget är hur rekryteringen av talanger bedrivs. Under Distriktslags-SM för de ungdomar som har åldern inne för RIG, hårdbevakas och uppvaktas de största talangerna friskt. Detta mitt under pågående säsong och utan att moderföreningarna är inblandade alls. Jag upprepar: En av våra värsta konkurrenter värvar våra bästa spelare mitt under säsong och utan att ens ta kontakt med föreningen - detta helt och hållet med Svenska innebandyförbundets goda minne. Det är här logiken börjar kantra.
Jag vill fortsätta att kunna vara stolt över att vi har spelare som platsar i RIG. Men jag vill kunna göra det utan att samtidigt se dem som en av våra konkurrenter. Med det nya upplägget slipper vi det problemet.
En konsekvens av den här situationen är att vi som förening tvingas ta hand om våra lite yngre talanger på ett mer medvetet sätt än tidigare. Om våra talanger ska välja att stanna kvar i Täby IS istället för att gå till RIG, eller någon annanstans för den delen, så måste vi kunna erbjuda något som är intressant och utvecklande. Detta jobbar vi med mer medvetet idag.
Tävlingskongressens beslut om ny serieindelning
Så blev det då ett beslut till sist. Jag tycker att damernas kompromiss ser bra ut.
Elitserien förändras inte utan består fortfarande av 14 lag. Helt rätt eftersom det finns ett tryck underifrån från många nya unga talanger och fräscha föreningar som gör att nivån på Elitserien kommer att bli successivt bättre efterhand. Att minska till 12 lag hade varit fel väg.
Div 1 ändras från 4x10 till 3x12 lag och gör kanske inte så väldigt stor stor skillnad på den totala kvalitén. Dock blir det ännu tuffare i toppen på varje serie och det blir det mer kostsamt för föreningarna att bedriva sin verksamhet. Detta är bra eftersom man än mer tvingas till att ta ställning som förening ifall man vill satsa på Div 1 eller ej. Det ska vara hög status att spela i Div 1 och det tror jag att man förbättrar med ändringen. Vi behöver fler elitsatsande föreningar och de behöver förbereda sig på ett framtida Elitseriespel.
Jag hoppas att vi får samma modell som herrarna så småningom med två allsvenskor, men detta är ett bra steg på vägen. Förutsättningarna är olika mellan dam- och herrinnebandyn och det finns inget självändamål alls att allting ska vara lika.
Elitserien förändras inte utan består fortfarande av 14 lag. Helt rätt eftersom det finns ett tryck underifrån från många nya unga talanger och fräscha föreningar som gör att nivån på Elitserien kommer att bli successivt bättre efterhand. Att minska till 12 lag hade varit fel väg.
Div 1 ändras från 4x10 till 3x12 lag och gör kanske inte så väldigt stor stor skillnad på den totala kvalitén. Dock blir det ännu tuffare i toppen på varje serie och det blir det mer kostsamt för föreningarna att bedriva sin verksamhet. Detta är bra eftersom man än mer tvingas till att ta ställning som förening ifall man vill satsa på Div 1 eller ej. Det ska vara hög status att spela i Div 1 och det tror jag att man förbättrar med ändringen. Vi behöver fler elitsatsande föreningar och de behöver förbereda sig på ett framtida Elitseriespel.
Jag hoppas att vi får samma modell som herrarna så småningom med två allsvenskor, men detta är ett bra steg på vägen. Förutsättningarna är olika mellan dam- och herrinnebandyn och det finns inget självändamål alls att allting ska vara lika.
Annu en dag pa Malta
I dag vaknade vi tidigt av att telefonen ringde. VI hade avtalat med stor-stora K att de LIlla C och LIlla J skulle ringa pa morgonen. Herregud vad man saknar dem! Bara nagra dagar borta och det kanns som en evighet. Dagen innan vi skulle aka sa LIlla C att hon skulle sakna oss jattemycket. Men det ar bara for att man ska kunna langta och kanna att man tycker sa mycket om varandra sa jag, och det stammer nog faktiskt ganska bra.
Frukosten intogs som vanligt pa takterassen. VI bor pa ett av de hogst belagna hotellen i Valetta med en magnifik utsikt over staden och hamninloppet. Denna morgon beskadade vi nar ett stort kryssningsfartyg lade an, efter en 180 gradare mitt i den lilla hamnen. Imponerade precionssarbete. Solen sken och vi passade pa at steka en stund ocksa. Darefter en tur med den lokala bussen till den "Bla grottan" som man endast nar via bat. Tyvarr var det for mycket sjogang sa batarna ville inte ga ut. Istallet vilade vi en stund pa klipporna och tog massvis av bilder nar Medelhavet slog in over klippporna. Vi satt kvar en dryg timme och bara njot av stunden. Darefter en promenad och sedan bussen tillbaka till Valletta igen. Efter en god lunch ville Susanne shoppa och jag valde da istallet "Zippo", det lokala internetkaff'eet. Ett enkelt val for min del :-).
Vi akte forbi Maltas nationalarea och en del gamla minnen kom upp. Jag minns att Sverige motte Malta pa bortaplan infor fotbolls VM 1974. VI var tvugna att vinna med minst tva mal, vilket normalt ar en baggis mot en, i fotbollssammanhang, lilleput-nation som Malta. Men det var total kaos, publiken forsokte riva arenan och man fick avbryta matchen till och fran. Vi vann efter lite flax med 2-1 och spelade sedermera en extra direktavgorande kvalmatch mor Osterrike. Som vi vann i snovader i Gelsenkirchen. Jag var tio ar gammal da och mitt fotbollsintresse fick sig en riktig boost kan man val saga. Matchen mot Osterrike vanns med 2-1 och resten ar historia som det heter. Det avgorande malet gjorde av legendaren Roland Sandberg som jag atta ar senare sjalv hade som tranare. Han hade ambitioner pa tranarfronten ocksa, men de tva (eller var det tre?) aren med oss i kanariefaglarna avskrackte nog. Mer om gamla fotbollsminnen langre fram.
Jag ville absolut in och kolla resultatet fran veckans prestigematch. Caperio Taby (eller CTFC som jag brukar kalla dem for) vann mot Varberg borta i sudden. De tva basta lagen i SSL i dag, tveklost. Jag sag CTFC - Dalen hemma i TIbblehallen och langa stunder spelade CTFC helt fantastiskt, men sedan slog man av pa takten lite och slappte in Dalen igen. Den 1 december moter man AIK hemma, den matchen tanker jag inte missa!
Nu blir det nog inga fler inlagg fran Malta. Vi kommer hem sent sondag natt och nasta inlagg kommer troligen nagon gang mitt i veckan.
Frukosten intogs som vanligt pa takterassen. VI bor pa ett av de hogst belagna hotellen i Valetta med en magnifik utsikt over staden och hamninloppet. Denna morgon beskadade vi nar ett stort kryssningsfartyg lade an, efter en 180 gradare mitt i den lilla hamnen. Imponerade precionssarbete. Solen sken och vi passade pa at steka en stund ocksa. Darefter en tur med den lokala bussen till den "Bla grottan" som man endast nar via bat. Tyvarr var det for mycket sjogang sa batarna ville inte ga ut. Istallet vilade vi en stund pa klipporna och tog massvis av bilder nar Medelhavet slog in over klippporna. Vi satt kvar en dryg timme och bara njot av stunden. Darefter en promenad och sedan bussen tillbaka till Valletta igen. Efter en god lunch ville Susanne shoppa och jag valde da istallet "Zippo", det lokala internetkaff'eet. Ett enkelt val for min del :-).
Vi akte forbi Maltas nationalarea och en del gamla minnen kom upp. Jag minns att Sverige motte Malta pa bortaplan infor fotbolls VM 1974. VI var tvugna att vinna med minst tva mal, vilket normalt ar en baggis mot en, i fotbollssammanhang, lilleput-nation som Malta. Men det var total kaos, publiken forsokte riva arenan och man fick avbryta matchen till och fran. Vi vann efter lite flax med 2-1 och spelade sedermera en extra direktavgorande kvalmatch mor Osterrike. Som vi vann i snovader i Gelsenkirchen. Jag var tio ar gammal da och mitt fotbollsintresse fick sig en riktig boost kan man val saga. Matchen mot Osterrike vanns med 2-1 och resten ar historia som det heter. Det avgorande malet gjorde av legendaren Roland Sandberg som jag atta ar senare sjalv hade som tranare. Han hade ambitioner pa tranarfronten ocksa, men de tva (eller var det tre?) aren med oss i kanariefaglarna avskrackte nog. Mer om gamla fotbollsminnen langre fram.
Jag ville absolut in och kolla resultatet fran veckans prestigematch. Caperio Taby (eller CTFC som jag brukar kalla dem for) vann mot Varberg borta i sudden. De tva basta lagen i SSL i dag, tveklost. Jag sag CTFC - Dalen hemma i TIbblehallen och langa stunder spelade CTFC helt fantastiskt, men sedan slog man av pa takten lite och slappte in Dalen igen. Den 1 december moter man AIK hemma, den matchen tanker jag inte missa!
Nu blir det nog inga fler inlagg fran Malta. Vi kommer hem sent sondag natt och nasta inlagg kommer troligen nagon gang mitt i veckan.
Jag provar så får vi se vad som händer
Efter att ha grunnat ett tag på det så har jag nu bestämt mig för att blogga. Jag frågade först min fru Susanne vad hon skulle tycka om det -"der är klart att du ska blogga om du har lust till det, men när ska du ha tid till det?.." Stora S var lika positiv och stödjande men stora N var kanske lite mer fundersam. Nåja, jag provar så får vi se vad som händer.
Jag hade främst tänkt mig att det ska handla om innebandy. Jag har många olika roller och perspektiv men om någon tycker det är intressant att läsa återstår att se. Jag betraktar mig som lite av en tänkare, eller kanske grubblare är ett bättre ord. Kan jag få allt på pränt som snurrar i skallen, ja då blir det många och långa inlägg.
Detta är naturligtvis min egen blogg och det är mina egna tankar och åsikter till 100% men med tanke på min nuvarande roll som ordförande i Täby IS IBK/IBF så måste jag nog tänka mig för ibland. Jag kommer personligen inte att ha några problem med att skilja på mitt privata jag med min mer offentliga representativa roll, men frågan är hur andra uppfattar det. Några ambitioner att vara neutral och opartisk har jag däremot inte alls. Det är väl hela poängen med att blogga!
Jag får försöka tänka som Endre, när de blev lite väl "saftiga" i sina kommentare och matchreferat på sin hemsida så flyttade de sitt tyckande till den egna lag-bloggen, och vips var det OK att vräka ur sig lite av varje. Fast de har taggat ner en del på sistone måste jag säga.
